Fråga 2004/05:628 av Ulla Wester (s) till socialminister Berit Andnor om behovet av ombudsman till Teckenspråkiga Dövas Pensionärsförbund, TDFP
Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) har med medel ur Allmänna arvsfonden kartlagt situationen för äldre döva. Tyvärr finns det en rad exempel där döva pensionärer inte får en tillfredsställande omsorg eftersom de inte kan kommunicera med hemtjänstpersonal eller annan vårdpersonal. Många lever isolerade utan kontakter med andra döva. Teckenspråkiga Dövas Pensionärsförbund (TDPF) har bildats som en systerorganisation till SDR. De redan etablerade stora pensionärsorganisationerna anses av de döva inte svara upp mot denna grupps speciella förhållanden och behov. SDR har kunskaper och kontaktytor men saknar resurser att särskilt agera för de äldre. I dagsläget är 800 personer medlemmar i TDPF. Man beräknar att det finns mellan 2 000 och 3 000 teckenspråkiga pensionärer i landet.
För en döv är teckenspråket förstaspråk. Svenskan är ett främmande språk den döve aldrig hört uttalas. Att vara ensam hörande tillsammans med teckenspråkiga ger insikter i de svårigheter gruppen döva möter. TDPF har som mål att anställa en ombudsman som ska kunna utgöra en förbindelselänk mellan äldre döva och svensktalande. För detta behövs ekonomiska resurser som förbundet saknar. Så länge majoriteten av oss hörande inte kan teckenspråket behöver de döva särskilda resurser för att kunna föra sin talan.
Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att möjliggöra en anställning av en ombudsman till Teckenspråkiga Dövas Pensionärsförbund?