Fråga 2004/05:625 av Elina Linna (v) till socialminister Berit Andnor om taltjänst
Det finns många olika behov av hjälpmedel när man får ett funktionshinder. Vanligtvis ser vi framför oss rullstolar, hörapparater, ramper och så vidare när vi pratar om hjälpmedel. Men många funktionshindrade har behov av kommunikationshjälpmedel. Det kan vara personer som av olika anledningar har röst-, tal- och språksvårigheter. Att möta dessa behov av hjälpmedel är taltjänst en form som fungerar liknande en tolkfunktion.
Redan i propositionen 1994/95:100, budgetpropositionen för 1995, konstaterade regeringen att man var oroad över att trots en överenskommelse om utbyggnad i landstingen 1990 med Landstingsförbundet att uppbyggnadstakten utifrån ett riksperspektiv skedde långsamt. Man förutsatte då att Socialstyrelsen skulle följa utvecklingen.
År 2004 har det fortfarande inte skett någon utveckling av taltjänsten och i dag har endast nio landsting en sådan möjlighet. Att kunna kommunicera är en av de grundläggande förutsättningarna för delaktighet i samhället och ytterst betydelsefullt ur ett demokratiperspektiv.
Min fråga till socialministern är följande:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att taltjänsten ska kunna erbjudas i hela landet?