Fråga 2004/05:602 av Ulla Löfgren (m) till statsrådet Lena Sommestad om inskränkt egendomsrätt
En ägare av en ganska stor skogsfastighet har skött sin skog exemplariskt. Ägaren vill av naturliga skäl vara anonym. Fakta är att länsstyrelsen vid en inventering har konstaterat att denna skog är väldigt välskött och innehåller stora naturvärden. Stora arealer av vad man klassificerar som nyckelbiotop har hittats. Det har konstaterats att det finns ca 50 hektar nyckelbiotop på fastigheten. Denna areal får därför inte avverkas och ska då ersättas @ lösas in @ av länsstyrelsen. Det är nu som moment 22 inträffar. Länsstyrelsen säger sig inte få lösa in så stora nyckelbiotoper, varför alternativet i så fall borde kunna vara att bilda ett reservat. Reservat å andra sidan får inte vara så små som 50 hektar, varför även denna möjlighet ligger utanför regelverket. Denna person äger 50 hektar skog, med kanske miljonvärden, som inte får avverkas och som han inte heller får någon ersättning för. Möjligheten finns kanske att "pressa fram" ett tillstånd till avverkning, eftersom man vägrar ersätta intrånget. Denna utväg spolieras dock av den nyckelbiotopstämpel som skogen fått. Ingen skogsköpare vågar nämligen befatta sig med denna typ av skog. Myndigheten har alltså hamnat i den situationen att den inte behöver ersätta intrånget, skogen kan ju ändå inte avverkas! Äganderätten har med detta förfarande kringskurits på det mest kränkande sätt. Ägaren av skogen kan under tiden bara konstatera att: "Jag äger och sköter min skog. Jag har skött den så bra, och den har blivit så värdefull, att den märkligt nog är värdelös."
På vilket sätt tänker statsrådet agera för att äganderätten inte ska kränkas i fall som det beskrivna?