den 23 september

Fråga 2004/05:43 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till näringsminister Leif Pagrotsky om Sveriges handelsrelationer till Iran

För alla som följer händelserna i Iran är det uppenbart att det religiös-politiska förtrycket i Iran inte har förbättrats, vilket till och med kan bekräftas av statistiken från den iranska regimens egna medier samt av oberoende organisationer; enligt Amnesty International är Iran det land i hela världen som avrättar flest människor per capita. Nyligen hängdes en 16-årig flicka, där hennes "brott" var att hon var för uppkäftig när hon anklagades för "okyskt beteende", vilket givetvis var en omskrivning för något annat.

Offentliga avrättningar och steningar av såväl kvinnor som män genomförs fortfarande och självklara demokratiska friheter, som yttrande- och tryckfrihet, finns inte ens på papperet. Organisationer som Amnesty har protesterat i många år, men regimen verkar oberörd. Samtidigt är Sverige angeläget om goda handelsförbindelser med Iran. Under de nio första månaderna 2003 ökade den svenska exporten till Iran med 88 % och Iran har blivit Sveriges snabbast växande exportmarknad. Men det ökande ekonomiska utbytet med Iran har en mörk baksida. I stället för att västvärlden kopplar handelsavtal med krav på demokratiska rättigheter, ställer den iranska fundamentalistiska terrorregimen krav på EU som innebär friare händer för mullorna och samtidigt en begränsning av iranska regimens opposition. Detta är extra oroväckande med tanke på iranska regimens spridning av internationell terrorism samt deras utveckling av kärnvapen.

Vad gör statsrådet för att Sveriges handelsrelationer till Irans förtryckarregim används för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Iran?