den 19 november

Fråga 2004/05:386 av Lars Johansson (s) till statsrådet Ulrica Messing om försvarsbeslutet och sjöräddningen i Västerhavet

Staten har genom polisen, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Kustbevakningen och länsstyrelserna ansvaret för bland annat flyg- och sjöräddningstjänst och miljöräddningstjänst till sjöss. Hitintills har Sjöfartverket skött detta via upphandling av försvaret men i och med att regeringens förslag till försvarsbeslutet om att flytta helikoptrarna från Säve upphör denna möjlighet. Det finns därmed en oklarhet om hur sjöräddningen ska organiseras.

Sjötrafiken i Västerhavet och till Göteborgs hamn är den mest intensiva till och från Sverige. Den har en avgörande betydelse för hela landets export och import. Samverkan mellan sjöräddning, polis och militär som i dag finns är en viktig del i sjöräddningsarbetet och måste tas till vara. De nuvarande helikoptrarna har beredskap dygnet runt medan de helikoptrar som ska flytta till Såtenäs bara ska vara i gång när flygvapnet övar. Polisens och sjukvårdens helikoptrar är inga räddningshelikoptrar med ytbärgare och kan inte utföra kvalificerade räddningsinsatser. För att rädda människor i svår terräng, i vattnet eller från fartyg i hårt väder krävs en vinsch med operatör och ytbärgare. Detta har bara de militära helikoptrarna. Det är därför viktigt att den militära verksamheten ersätts av civil verksamhet.

Vad avser statsrådet att ta för initiativ för att tydliggöra hur sjöräddningen ska organiseras?