den 11 november

Fråga 2004/05:325 av Cecilia Widegren (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om jordbrukets produktionskostnader

Den svenska konsumenten väljer att köpa billigt och det är svårt att få någon att betala för kvaliteten. Just nu talar handeln mycket om det felaktiga i att sälja importerade ägg från burhöns. Förutom detta finns även importkött från andra djur, till exempel grisar, som föds upp under förhållanden som är förbjudna enligt svensk lag. Sverige har fortfarande Europas högsta produktionskostnader, eftersom vår djurskyddslag kräver större boxar som ger större byggnader och halm som ger mer arbetskostnad. Ny lagstiftning i form av en ny L100 för byggnader har införts liksom nya regler för spridningsarealer för gödsel. Gällande spridningsarealerna har Jordbruksverket självt ett pågående försök som skulle ligga till grund för beslut, men resultatet av detta har inte inväntats utan beslutet om kraven på ökad spridningsareal har redan tagits. L100:an bygger på EU-regler, men i Sverige har man gjort tillägg och här ingår ett beslut innehållande att en grisningsbox måste ha en radie på minst två meter. Detta höjer ytterligare byggkostnader och ger ingen bättre närmiljö för suggan eller hennes smågrisar. Grisproducenterna ser flera av dessa förslag som dåligt vetenskapligt underbyggda, utan till stor del byggda på känslomässigt tyckande. De vill att man avvaktar med den här typen av beslut tills man på ett vetenskapligt sätt kan visa vilka eventuella positiva effekter det skulle ha för djur och natur.

Vad avser jordbruksministern att göra för att minska jordbrukets produktionskostnader och minska Sveriges extra pålagor så att till exempel grisbönderna får lika villkor som sina konkurrentländer?