den 11 juli

Fråga 2004/05:2022 av Birgitta Carlsson (c) till statsrådet Barbro Holmberg om möjlighet att göra undantag från Dublinförordningen

I Sverige är det tillåtet för utlänningsmyndigheterna att göra undantag från Dublinförordningen, det vill säga myndigheterna kan låta den asylsökandes ansökan behandlas här i Sverige, trots att den sökande först sökt asyl i ett annat land. Många asylsökande flyr från sina länder med hjälp av människosmugglare. Ett flertal har en önskan om vilket land de vill söka skydd i, men eftersom att resvägen ofta är snårig med mellanlandningar i andra länder, kan det vara svårt att ta sig till den önskade slutdestinationen utan att ha blivit registrerad som asylsökande i något annat land. Människor måste ha rätt att söka skydd i vilket land de vill. Ibland kan en stat dock bättre värna om asylrätten genom att frångå första asyllandsprincipen, till exempel för asylsökande som först sökt asyl i Italien, ett land som är känt för att behandla asylsökande illa. I dessa fall vore det mer humant att låta dem söka asyl i Sverige. I Sverige finns i dag fyra ensamkommande barn från Iran, som är syskon, som har drabbats av myndigheternas hårda tillämpning av Dublinförordningen. De ska skickas till första asylland trots att de har sina anhöriga i en kommun i Sverige. Det är inte humant! I dag tar utlänningsmyndigheterna i Sverige inte någon hänsyn till den asylsökandens individuella situation, om personen sökt asyl i annat EU-land. Här tillämpas Dublinförordningen stenhårt och de asylsökande, till och med ensamma barn, återsänds till första asylland. Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att svenska utlänningsmyndigheter, i betydligt högre grad än i dag, ska utnyttja möjligheten att göra undantag från Dublinförordningen?