den 3 juni

Fråga 2004/05:1788 av Krister Hammarbergh (m) till finansminister Pär Nuder om diskriminering av golfsporten i skattehänseende

När det handlar om friskvårdsstöd till anställda är dagens begränsningar godtyckliga. Det handlar om ett förlegat regelverk som inte är anpassat till dagens samhälle. Det är möjligt för en arbetsgivare att bidra till personalens styrketräning, fotboll, innebandy, massage och badminton etcetera. Landets näst största sport, golf, med mer än 600 000 svenskar som spelar är däremot inte godkänd. Alltifrån hård fysisk träning till avslappningsövningar faller alltså under sådan friskvård som kan subventioneras skattefritt. Men aktiviteter som bland annat golf faller utanför Skatteverkets definition av motion och friskvård trots deras erkänt goda effekter för kropp och hälsa. Golfsporten borde jämställas med andra former av friskvård och motion som är skattebefriade och kan subventioneras av arbetsgivare. Att golf inte kan vara skattebefriad friskvård är dåligt motiverat i lagtexten. Det enda som finns föreskrivet i lagstiftningen är att "exklusiva sporter" utan fysisk ansträngning som kräver dyrbara anläggningar, redskap och kringutrustning inte ska omfattas av skattefriheten. Inget av detta gäller för golfen, där olika grupper som unga, äldre och rörelsehindrade erbjuds både fysisk aktivitet och en avslappnande naturupplevelse. När det gäller golf är det dessutom inte utrustningen som ska räknas till personalvårdsförmånen utan möjligheten till banavgift, greenfee, som ska subventioneras, precis som hyran för en tennisplan eller squashhall, eller avgiften på ett gym.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att golfsporten som motion och friskvård inte ska diskrimineras jämfört med andra skattebefriade motions- och friskvårdsförmåner?