den 2 juni

Fråga 2004/05:1771 av Johan Pehrson (fp) till justitieminister Thomas Bodström om grovt sexköp

Människohandel för sexuella ändamål är vår tids slavhandel och utgör i dag, med narkotika- och vapenhandel, en mycket lönsam verksamhet för den organiserade brottsligheten. Risken för upptäckt är låg, vinsten hög. Sverige är inget undantag när det gäller människohandel. De flesta länder är överens om att orsakerna till människohandeln är många, främst att offren kommer från fattiga länder. Men det talas inte lika kraftfullt om det avgörande problemet med människohandel @ själva efterfrågan. Åtgärder måste ske mot den som köper sex. Vi kan inte vara överens om att människohandel för sexuella ändamål är oacceptabelt men sedan se mellan fingrarna när det gäller prostitution. I Sverige trädde lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster i kraft 1999. Den som betalar för en tillfällig sexuell förbindelse döms @ om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken @ för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader. Praxis av lagen visar dock att domstolarna använder den nedre delen av straffskalan och utdömer dagsböter. Men om vi verkligen menar allvar i kampen mot sexslavhandel och prostitution räcker det inte att luta sig tillbaka och hänvisa till att vi är det enda land som har en sexköpslag. Vi måste också se till att den används och att påföljderna markerar allvaret i att utnyttja en annan människa. En av de åtgärder som kan behövas är att införa brottsrubriceringen grovt köp av sexuella tjänster.

Avser justitieministern att arbeta för att ändra lagen om förbud mot sexuella tjänster genom att införa rubriceringen grovt sexköp?