den 31 maj

Fråga 2004/05:1753 av Torkild Strandberg (fp) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin om stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck

I dag stängs den andra reaktorn vid kärnkraftverket i Barsebäck. Detta sker trots stora kostnader, trots ökade utsläpp av koldioxid och trots försämrad konkurrenskraft för svensk industri.

Barsebäck ersätts till största delen med importerad el. En stor del av den el som importeras till Sydsverige kommer från smutsiga kolkraftverk i Danmark, Polen och Tyskland. Dessa kolkraftverk ger utsläpp av koldioxid som förvärrar växthuseffekten och försämrar luftkvaliteten också i Sverige.

Stängningen är dyr. Kostnaden för stängningen av Barsebäck 1 beräknas bli 17@20 miljarder kronor. Stängningen av Barsebäck 2 lär kosta lika mycket.

Energipolitiken är en viktig del av den svenska näringspolitiken eftersom stora delar av den svenska industrin är direkt beroende av elpriset. Stängningen av Barsebäck riskerar att leda till högre elpriser och bidrar därmed till ett osäkert investeringsklimat. Stängningen slår därför mot industri och välfärd.

Företrädare för uppgörelsen om stängningen av Barsebäck har ofta hävdat att dessa negativa konsekvenser inte kommer att inträffa. Det rimliga vore därför att stängningen genomförs på ett sådant sätt att elproduktionen snabbt kan återupptas om det visar sig nödvändigt.

Är ministern beredd att genomföra stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck på ett sådant sätt att driften snabbt kan återupptas om ovan nämnda negativa effekter av stängningen uppstår?