Fråga 2004/05:173 av Göran S Persson (s) till statsrådet Mona Sahlin om elitidrott och jämställdhet
Jämställdhetens mål ska genomsyra även idrottsrörelsen. Ett viktigt steg mot detta mål är regeringens särskilda satsning på idrotten, det så kallade Handslaget, som syftar till att bland annat förbättra möjligheterna för flickors deltagande inom olika idrotter. Även om det görs mycket arbete för att öka jämställdheten bland barn och ungdomar i fråga om idrott och sport, finns det fortfarande stora brister på elitnivå. Jämfört med killarna ser situationen väldigt annorlunda ut för de tjejer som vill satsa fullt ut på sin sport och ta steget upp på elitnivå. Framför allt råder det stor obalans i den ekonomiska situationen. Ett exempel är det svenska damlandslaget i ishockey. Med sitt brons var det Sveriges mest framgångsrika landslag i olympiaden i Salt Lake City. Hemma i Sverige är dock verkligheten annorlunda. Intresset för damhockey har visserligen ökat men de ekonomiska förutsättningarna för spelarna är fortfarande tuffa. En spelare tjänar runt 200 kr per dag i landslaget. Med tanke på att de flesta spelare måste ta ledigt från sina arbeten för att kunna träna, så kan spel i landslaget bli en ekonomisk förlust; varje gång man tränar eller spelar förlorar man pengar. Det finns även andra aspekter. Många damklubbar på elitnivå har svårt att få träningstider; de får ta de tider som blir över efter att de manliga spelarna gått hem. Den ekonomiska verkligheten för kvinnor som idrottar på elitnivå är ett stort hinder för jämställdheten. Här måste det ske ett aktivt arbete för att jämna ut skillnaderna mellan män och kvinnors möjligheter.
Vilka initiativ avser ministern att vidta för att förbättra möjligheterna för de kvinnor som vill satsa på idrott på elitnivå?