den 23 maj

Fråga 2004/05:1694 av Anita Sidén (m) till statsrådet Morgan Johansson om benskörhet

Sverige har en av de högsta förekomsterna av frakturer i världen. Varannan kvinna och var fjärde man riskerar att få en benskörhetsfraktur under livet. Varje år inträffar ca 70 000 frakturer som har samband med benskörhet, osteoporos, varav 18 000 är höftfrakturer.

Benskörhet är en sjukdom som drabbar benen i hela kroppen vilket innebär att skelettet kan bli så tunt och med så låg hållfasthet att ett ben kan gå av redan vid en lätt påfrestning. Livskvaliteten försämras och dödligheten är hög varför sjukdomen orsakar mycket lidande och mycket höga kostnader.

Många av de förebyggande aktiviteterna har störst betydelse i barn- och ungdomsåren. Motion är ytterst gynnsamt, verkar förebyggande och minskar risken för benskörhet. Solen är en viktig källa till D-vitamin, som behövs för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig kalcium. Men hur ofta kan äldre komma ut i friska luften?

Benskörhet är ett ökande hot mot folkhälsan och ställer allt större krav på en redan ansträngd vård och omsorg.

För att få till stånd en nödvändig minskning av antalet benskörhetsfrakturer krävs en uttalad ambition och genomtänkt strategi.

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att ta nödvändiga initiativ för att förebygga och hantera problematiken med benskörhet, som tränger allt längre ned i åldrarna?