den 16 maj

Fråga 2004/05:1617 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet Morgan Johansson om sprutbyten

År 2003 föreslog regeringens narkotikapolitiske samordnare Björn Fries att försöken med sprututbyten för narkomaner, som pågått i Skåne sedan 80-talet, skulle lagregleras och att liknande verksamhet skulle tillåtas över hela landet. Socialtjänstministern har nu lovat en proposition om detta till hösten.

Fries menade för två år sedan att internationell forskning ger stöd åt sprututbyten. Någon egen forskningsgenomgång har dock regeringen inte gjort. Det har däremot en expertgrupp, på uppdrag av ett antal folkrörelser, nu presterat. Resultatet, skriften Sprututbyte, presenterades på mässan Sverige mot narkotika i mars. Genomgången av totalt 143 vetenskapliga artiklar landar i slutsatsen att sprututbyten saknar säkerställd effekt på smittspridning. Vid sidan av smittspridning var Björn Fries främsta argument för sprututbytesverksamhet att denna möjliggjorde kontakt med narkomaner. Denna kontakt skulle användas till att motivera narkomanerna att söka behandling. Även detta resonemang vilade på antaganden utan faktamässig grund. Sedan dess, alltså under de två senaste åren, har sprutmottagningen i Malmö försökt arbeta enligt en sådan modell. En artikel i senaste numret av tidningen Narkotikafrågan visar att detta arbete har varit i stort sett fruktlöst. Av ca 1 000 klienter lyckas man bara motivera något tiotal per år.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:

Avser statsrådet att inför den utlovade propositionen göra någon egen forskningsgenomgång samt utvärdera kontaktverksamheten vid Skånes sprutmottagningar?