den 19 oktober

Fråga 2004/05:160 av Cecilia Widegren (m) till justitieminister Thomas Bodström om nedlagda tingsrätter

I en utredning från Domstolsverket talas om vikten av att lägga samman mindre tingsrätter till större enheter. Ett av motiven som lyfts fram är att eventuella sjukdomstillfällen inte ska stoppa verksamheten; en tingsrätt behöver enligt utredningen åtta@tio domare för att fungera. I grunden verkar dock två andra skäl föreligga, nämligen besparingar och en välbekant socialdemokratisk centraliseringsiver av olika samhällsområden. Exempel är polisens kommunikationscentraler och sjukvården i Västra Götalandsregionen. I Skaraborg är det inte bara tingsrätter som hotas utan även Länsrätten i Mariestad föreslås centraliseras till Göteborg. Det innebär en resväg på 17 mil enkel resa för dem som bor i Mariestad och ännu längre för dem i Gullspång och Töreboda.

Stordrift fungerar inte när man talar om rätts- och polisväsende. I förlängningen kan rättstryggheten hotas av nedläggningarna och de ökande avstånden. Med längre avstånd till tingsrätterna kan viljan att vittna påverkas om personen behöver resa många mil för att komma till rätten. En annan risk är att rättens kännedom om lokala förhållanden och miljöer minskar ifall nämndemän tvekar att ta uppdrag som innebär långa resor bort från den egna hemorten. Medborgarperspektivet, med tyngdpunkt på tillgänglighet och lokal förankring, bör värderas betydligt högre än vad som hittills gjorts.

Vad avser justitieministern att göra för att stoppa en utarmning av rättsväsendet genom otillräckliga resurser och den därav följande centraliseringen och nedläggningen av tingsrätter och länsrätten i Skaraborg?