den 6 maj

Fråga 2004/05:1582 av Cecilia Wigström (fp) till justitieminister Thomas Bodström om kampen mot människohandel

I en nyligen presenterad utvärdering från FN och OSSE riktas skarp kritik mot hur kampen mot människohandeln bedrivs i sydöstra Europa: Balkan, Rumänien, Bulgarien och Moldavien. För mycket tid ägnas åt repressiva åtgärder mot migration, organiserad brottslighet och prostitution, men regeringarna alltför lite för att komma åt de bakomligganden orsakerna så som ekonomisk misär, diskriminering och avsaknad av utbildning. En viktig insats som lyfts fram är strategier för att hjälpa människor att skydda sig från människohandlare. Varningskampanjer riktade mot unga människor liksom effektiva reintegreringsprogram är dock sporadiska och tillfälliga. De som återvänder hem möter samma misär och problem som ledde dem in i denna slavhandel. Med anledning av rapporten är det viktigt att poängtera att Sverige bör fokusera på att bekämpa de faktorer som är grundorsakerna till att unga flickor hamnar i människohandlarnas händer, det vill säga fattigdom och misär. Svensk sexköpslag har inneburit att vi i Sverige kommit åt efterfrågesidan, men eftersom synen på prostitution skiljer sig åt i alla europeiska länder är det inte mest effektivt att lägga tid och kraft på att försöka få andra länder att importera vår sexköpslag. Vi bör se till att länder intensifierar sitt arbete mot trafficking genom de andra sätt som står till buds och så som utvärderingsrapporten från FN och OSSE föreslår.

Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att Sverige i sitt internationella arbete mot trafficking ska fokusera på grundorsakerna till att kvinnor hamnar i människohandlares händer?