den 21 april

Fråga 2004/05:1467 av Ronny Olander (s) till finansminister Pär Nuder om jämställd friskvård

I dessa tider med höga ohälsotal är det väl inte alltför djärvt att påstå att egenvård och friskvård får en allt större betydelse. Vi behöver alla motion för att kunna må bra och arbeta. Ett bra sätt är att arbetsgivaren erbjuder arbetstagaren olika typer av motion. En bra uppmuntran till detta är om motionen är skattebefriad. Viss friskvård är skattebefriad redan i dag, vilket är positivt. Mindre bra är att reglerna kring detta inte alltid är logiska. Lena Askling tog i Aftonbladet den 12 april upp frågan om diskriminering av ridning i skattelagstiftningen i en artikel med rubriken "Sluta strunta i kvinnoidrotten". Hon skriver: "Varför är kvinnors motion inte lika mycket värd som mäns? Vad finns det för förklaring till att den näst största tjejidrotten, ridning, är en av de få motionsidrotter som inte subventioneras av staten genom att arbetsgivarna får göra avdrag?" Jag kan till stor del hålla med. Reglerna rörande skattefrihet för motion och annan friskvård framgår av Skatteverkets meddelanden (SKV M 2004:28 punkt 3.6.1). Skattefriheten omfattar inte sporter som kräver dyrbarare anläggningar, redskap och kringutrustning, vilket sägs gälla ridning (liksom golf, segling och utförsåkning). Bedömningen fungerar enligt min mening diskriminerande, åtminstone vad avser ridning som sker i organiserade former på en ridskola. Över 80 % av de drygt 300 000 svenskar som rider regelbundet är tjejer och kvinnor. Ridning bör rimligen kunna jämställas med andra skattebefriade aktiviteter på motionsanläggningar.

Min fråga till statsrådet är:

Vilka initiativ avser finansministern att ta för att göra skattebefrielsen för friskvård jämställd och könsneutral?