den 19 april

Fråga 2004/05:1443 av Maria Hassan (s) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om minoritetsspråkens framtid som studieämne vid universitet och högskolor

Högskoleverkets rapport Att vara eller inte vara från 2003 om minoritetsspråkens framtid i den svenska högskolan gör en bedömning att det finansiella stödet till språkutbildningar måste förstärkas. Den ekonomiska situationen för minoritetsspråken är kärv. Högskolorna definierar själva ett minoritetsspråk som ett ämne som inte klarar av att bära sina egna kostnader och behöver extra stöd. För att ett ämne ska kunna anställa en heltidslärare krävs ca 50 helårsstudenter och 45 helårsprestationer. Få språk kan nå upp till den nivån.

Samtliga universitet ger extra finansiellt stöd till sina "minoritetsspråk" i form av fakultetsinterna resursomfördelningar eller stöd från central nivå. De temporära lösningarna anses enbart som "livsuppehållande åtgärder". Etableringen av vissa "minoritetsspråk" ska grunda sig på nationella intressen och inte på beräkningen vilken efterfrågan det finns bland studenterna eller på de praktiska förutsättningarna, exempelvis tillgången på en disputerad lärare. Det saknas tydliga kopplingar mellan språkutbildningar, landets ekonomiska utveckling och arbetsmarknaden. Bland de "minoritetsspråk" som bör förstärkas finns afrikanska språk som de stora invandrargrupperna i Sverige talar och vissa slaviska språk.

Till "minoritetsspråken" hörs ukrainska @ språket talas av ca 40 miljoner människor. Ukraina är ett land som kommer att få allt större vikt i den svenska östeuropeiska politiken, men i dag saknas det både undervisning och forskning vid svenska högskolor.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga kultur- och utbildningsminister Leif Pagrotsky vilken strategi han har för att förstärka undervisningen av så kallade minoritetsspråk?