Fråga 2004/05:1268 av Anne Marie Brodén (m) till statsrådet Ylva Johansson om könsstympade kvinnor och svensk sjukvård
I Sverige bor ca 30 000 invandrare från länder där kvinnlig omskärelse eller könsstympning är vanligt förekommande. Forskare från Karolinska Institutet har intervjuat kvinnor från Sudan, Somalia och Eritrea som i dag bor i Sverige om hur de upplevt mötet med svensk sjukvård. Resultaten visar att det inte finns tillräckliga riktlinjer för hur könsstympning ska hanteras i svensk hälso- och sjukvård samt att det saknas obligatorisk utbildning på området kvinnlig könsstympning för berörda personalgrupper inom vård och social omsorg.
Vidare framkommer det att även männen upplever komplikationerna av kvinnlig könsstympning och att de uppfattar det som en kvinnoförtryckande tradition. I stället var ofta far- och mormödrar dominerande i beslutsprocessen @ men också barnmorskorna, som tjänar ekonomiskt på att utföra ingreppen.
Det finns ett stort behov av att förbättra kunskapen i Sverige om kvinnlig könsstympning samt att öka kompetensen för detta bland sjukvårdspersonal. Kvinnlig könsstympning är förbjudet både i Sverige och i Sudan. Det är viktigt att fördöma kvinnlig könsstympning och att förebygga att traditionen fortsätter efter migration till Sverige.
Med anledning av detta vill jag fråga:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra dagens situation för de kvinnor som berörs av denna fråga?