Fråga 2004/05:1252 av Gunilla Carlsson (m) till utrikesminister Laila Freivalds om Sveriges relationer till Libanon
Det säkerhetspolitiska läget i Libanon står och väger. Under inhemska och internationella påtryckningar har ockupationsmakten Syrien börjat dra tillbaka sina trupper till Bekaadalen i nordöstra Libanon. Nyligen meddelade Syriens ambassadör för relationer till Libanon att Syrien överväger att öppna en ambassad i Beirut. Det är steg i rätt riktning och Syrien måste fortsatt förmås att uppfylla kraven i FN:s resolution 1559 (2004) och fullständigt dra sig tillbaka från Libanon. För svensk del har utrikesministern i svar på fråga 2004/05:1110 den 8 mars 2005 meddelat att regeringen inte har några planer på att återöppna ambassaden i Beirut. Det är olyckligt eftersom det skulle förenkla och underlätta livet för många libanesiska medborgare. Det är dessutom uppseendeväckande att Sverige är ett av de få EU-länder som stängt ambassaden i Beirut och väljer att hänvisa libaneser till den svenska ambassaden i Syrien. I takt med att Libanon återfår sin suveränitet och till och med Syrien överväger att öppna en ambassad i Beirut så ter det sig alltmer märkligt att Sverige skulle insistera på att hänvisa libaneser till Syrien. Från libanesiskt håll finns det starka önskemål om att Sverige ska återöppna sin ambassad och inom EU-kretsen hörs kritik mot de medlemsstater som fortsatt utgår från ockupationsmakten Damaskus i relationerna med Libanon.
Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att säkerställa att Sverige i sina bilaterala relationer med Libanon tydligt och konkret bidrar till ökad suveränitet i landet?