den 14 mars

Fråga 2004/05:1224 av Anita Brodén (fp) till statsrådet Barbro Holmberg om kunskap och humanitet i flyktingpolitiken

Det har under en längre tid pågått en glidning i svensk flyktingpolitik, vilket regeringen ansvarar för. Prövningarna har blivit allt mindre individuella och kunskapen om länderna urholkats på ett oroande sätt. Vad begreppet humanitära skäl i dag betyder i svensk asylpolitik är mycket oklart och många avslag på asylansökningar, av humanitära skäl, är djupt upprörande. När det gäller förhållandena i före detta Sovjetunionen, särskilt då i de centralasiatiska republikerna och i Kaukasus, verkar förhållandet ställas på sin spets.

Det finns ett fall i Karlskoga där en journalist från Azerbajdzjan med sin fru och dotter flytt undan underrättelsetjänsten som förföljt dem i tio års tid. Efter att inte ha blivit trodda av Migrationsverket, trots mycket trovärdig dokumentation, ska familjen avvisas. Mannen har då för att skydda sin familj försökt ta sitt liv två gånger men misslyckats. Avvisningen ska fortfarande verkställas.

Den svenska asylprocessen förorsakar i dag ett stort lidande för tusentals människor. Kunskapen att bedöma skyddsbehov urholkas av hög personalomsättning och långsam uppdatering av länderkunskaperna. Samtidigt krävs alltmer för att få stanna av humanitära skäl. Sammantaget ger detta en bild av svensk flyktingpolitik som inte stämmer överens med regeringens utfästelser om generositet och humanism.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att länderkunskaperna ska öka samt att humanitära skäl ska stå för generositet och medmänsklighet?