den 4 mars

Fråga 2004/05:1155 av Jonas Wikström (v) till justitieminister Thomas Bodström om kameraövervakning och integritet

Användningen av kameraövervakning på platser dit allmänheten har tillträde har ökat kraftigt de senaste åren, trots att det finns mycket få vetenskapliga utvärderingar som visar att övervakningen har avsedda effekter.

Stödet för övervakningen är stort. "Den som inte har något att dölja har ingenting att oroa sig för", är ett ofta upprepat argument.

Kritiken mot den växande kameraövervakningen är främst knuten till frågor om hur bilder och filmer används och lagras. Man kan också fråga sig vem som tar ansvar för hur övervakningens infrastruktur används om 50 år.

Lagen om allmän kameraövervakning säger att tillstånd bara ska ges om intresset av sådan övervakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Trots det tycks begreppet personlig integritet i den allmänna debatten betraktas som ett gammalt fossil. Under tiden täcker kameror in alltfler offentliga utrymmen: taxibilar, skolkorridorer, museer, tunnelbanestationer. Det är svårt att se att den enskildes intresse av att inte bli övervakad över huvud taget tillmäts någon vikt när tillståndsfrågor avgörs.

Det åligger lagstiftaren och dess regering att utåt kunna förklara varför lagstiftningen ser ut som den gör. Det inbegriper förstås att fylla integritetsbegreppet med ett innehåll.

Avser justitieministern att ta sin del av ansvaret för att tydliggöra integritetsaspekten i debatten om kameraövervakning?