den 2 mars

Fråga 2004/05:1111 av Rosita Runegrund (kd) till utrikesminister Laila Freivalds om Darfur

Konflikten i Darfurregionen i Sudan har än så länge orsakat cirka en miljon flyktingar och någonstans kring 70 000 dödade civila. Hur många som är skadade är osäkert. Säkert är dock att tragedin kunde ha stoppats eller till och med undvikits. I stället för att besluta hur folkmordet på Darfurregionens svarta afrikanska befolkning kunde förebyggas eller åtminstone stoppas, har debatten handlat om huruvida ett folkmord pågår eller inte. Det beror förstås på att den som deklarerar att folkmord pågår enligt praxis har ett särskilt ansvar för att försöka stoppa folkmordet. Det bisarra i det allmänna tankemönstret är alltså att ett folkmord måste ha påbörjats innan omvärlden ska få göra något. På vägen dit finns trakasserier, mord, systematiserade våldtäkter, massarresteringar, etnisk rensning och annat.

Debatten om Darfur är helt missriktad. Ett folkmord måste inte alls pågå för att omvärlden ska kunna ingripa med tvångsmedel. Det centrala i folkmordskonventionen från 1948 är prevention. Den påkallar handling så snart det finns hot om folkmord. För det andra är händelserna i Darfur ett brott mot mänskligheten. Därmed har det internationella samfundet ett ofrånkomligt ansvar att agera. FN:s säkerhetsråd har dessutom fastslagit (den 30 juli 2004) att konflikten utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet och nämnde även kapitel VII i FN:s stadga vilket öppnar för tvångsåtgärder. All nödvändig grund av legitimitet finns för ett signifikant ingripande. Det är viljan som saknas.

Vad avser statsrådet att göra för att stoppa det pågående folkmordet i Darfur?