den 1 mars

Fråga 2004/05:1099 av Harald Nordlund (fp) till statsrådet Lena Sommestad om strandskydd

Att säkra allmänhetens tillgång till fritidsfiske, bad och naturupplevelser vid stränder och på vattnet samt att ge livsrum åt de många vatten- och våtmarksorganismer som är i behov av skydd har varit en bärande idé när riksdagen fattat beslut om strandskydd.

I miljöbalkens lag om strandskydd fastslås att syftet med lagen är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtliv. Länsstyrelserna kan i dag meddela dispens om det finns särskilda skäl. Antalet strandskyddsdispenser har ökat kraftigt i tätbebyggda kommuner, vilket hotar både naturvärden och friluftsliv. På papperet finns ett starkt skydd för våra stränder, men i praktiken krymper de oexploaterade stränderna, år från år. Alltfler stränder bebyggs och blir otillgängliga för allmänheten. Reglerna för skydd av de svenska stränderna har allvarliga brister och kommunerna är alltför frikostiga med dispenser. Ett svagare strandskydd innebär att livsvillkoren för växter och djur blir sämre och att det rörliga friluftslivet blir lidande.

Efter tsunamivågen har ytterligare ett argument mot strandbebyggelse tillkommit. Eventuella naturkatastrofer, till exempel vid norrländska älvar och sjöar, medför enorma försäkringskostnader och mänskligt lidande.

Därför vill jag fråga miljöministern vilka åtgärder hon har vidtagit för att inkludera försäkringsfrågan och risker för personers liv och lem i den kommande översynen av strandskyddslagen.