den 1 mars

Fråga 2004/05:1091 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Barbro Holmberg om asylsökande irakiska kvinnor

Asylsökande känner, tillsammans med engagerade människor och organisationer kring dessa, maktlöshet och en djup misstro mot det svenska rättssamhällets förmåga att hantera asylprocessen. Praxis i asylärenden har de senaste åren förskjutits i riktning mot en större restriktivitet och bristande humanitet. Statsrådet har i frågesvar till riksdagen anfört att "Sverige har definierat ytterligare skyddsskäl, till exempel om den asylsökande känner välgrundad fruktan för att utsättas för förnedrande behandling eller bestraffning".

Trots detta fattas i dag beslut om avvisning av kaldéer, kristna irakier. Förvisso verkställs för närvarande inte besluten med hänsyn till den rådande situationen i Irak men det är likväl grymt att fatta dessa beslut. Kristna i Irak lever i dag förföljda. I all synnerhet drabbas kristna kvinnor. Likväl kan svenska myndigheter besluta att avvisa en ensamstående ogift kvinna, med hela sin familj med svenska medborgarskap, tillbaka till Irak efter att under tre års tid sökt få asyl i Sverige. Utan att statsrådet uttalar sig i enskilt fall är det anmärkningsvärt om Sverige bortser från de obarmhärtiga framtidsavsikter en ensam kristen kvinna utan skydd av någon skulle få vid återvändande till Irak.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:

Avser statsrådet att verka för att Sverige ska ta särskild hänsyn till kvinnors utsatthet vid behandling av asylsökande irakiska kvinnor?