den 23 februari

Fråga 2004/05:1060 av Jan Lindholm (mp) till statsrådet Morgan Johansson om familjehemsplacerade barn och ungdomar

I debatten efter tsunamin så har betydelsen av att barn som varit med om traumatiska händelser måste få komma hem till kända vuxna ofta betonats av experter på traumahantering. Tonvikten har legat på behovet av att återskapa trygga förhållanden för framför allt de barn som mist någon eller båda sina föräldrar. Miljöpartiet de gröna har redan tidigare drivit igenom möjligheten för mor- och farföräldrar att få utredas som eventuella familjehemsföräldrar. Mig veterligen är detta något som i praktiken i dag inte görs i någon större omfattning. Min bild av verkligheten är till och med att flera olika socialnämnder i stället har en negativ inställning till att så sker. (Det var också av den anledningen som ändringen i socialtjänstlagen var svår att genomdriva.) Med anledning av alla de barn som mist sina föräldrar i samband med den stora flodvågskatastrofen har frågan om släktingars möjlighet att prövas som familjehemsföräldrar fått förnyad aktualitet. Min inställning är att inte bara barn som kommit ensamma hem från semestern i Thailand har behov av trygghet och en välkänd struktur på vardagen. Alla barn, även de som tvångsomhändertas, har samma behov. Det vore mycket olyckligt om ett principiellt motstånd bland handläggare och socialnämndspolitiker skulle försvåra för släktingar att prövas som familjehemsföräldrar.

Avser ministern att verka för att lagändring gällande anhörigas rätt att utredas som familjehemsföräldrar genomförs?