den 13 oktober

Fråga 2004/05:106 av Rosita Runegrund (kd) till utrikesminister Laila Freivalds om vapenembargot mot Libyen

Det är uppenbart att handel med krigsmateriel är ett utvecklingshinder och att västländer genom att sälja vapen utan att säkerställa att exporten inte ökar fattigdom bryter länderna mot sina löften att prioritera kampen mot fattigdom. EU bör i stället som tung samverkanspartner till utvecklingsländerna ställa ökade krav på en minskning av de militära utgifter i de fattiga länderna till förmån för ökade sociala investeringar inom bland annat utbildning och hälso- och sjukvård.

En sådan politik ställer även ökade krav på återhållsamhet i EU:s vapenexport. I dag existerar det en uppförandekod för krigsmaterielexport för EU:s medlemsländer. Koden har haft betydelse, men saknar tvångselement och är därmed ett trubbigt verktyg. Sverige bör arbeta för en ökad harmonisering av reglerna för krigsmaterielexport under förutsättning att sådan export inte får ske till diktaturer, stater som kränker grundläggande mänskliga rättigheter, är krigförande eller då konflikt uppstår med utvecklingsmålen, som ett led i att tillföra EU:s utrikespolitik en tydligare moralisk dimension.

EU lyfter nu sitt vapenembargo mot Libyen som infördes 1986, trots uppenbara brister vad gäller mänskliga rättigheter.

Avser ministern att vidta åtgärder för att skärpa EU:s uppförandekod för krigsmaterielexport till odemokratiska länder som kränker de mänskliga rättigheterna?