den 13 oktober

Fråga 2004/05:104 av Sonja Fransson (s) till socialminister Berit Andnor om Nationella hjälplinjen

Föreningen Nationella hjälplinjen bildades 2001 på initiativ av fem patientorganisationer. Verksamheten består, kortfattat uttryckt, i att anonymt på jourtelefon med utbildad personal ge stödsamtal och rådgivning till människor i akut psykisk kris och deras närstående. En viktig del av verksamheten är också att ge information om var de som ringer kan få det ytterligare stöd och den hjälp som de behöver. Människor som är i akut psykisk kris eller lider av mer långvarig psykisk ohälsa har stor hjälp av dessa jourtelefoner och för vissa personer har kontakterna varit direkt livsavgörande. Att verksamheten dessutom avlastar landstingens sjukvårdsupplysningar och den psykiska vården är uppenbart. Nationella hjälplinjens verksamhet har bedrivits i projektform med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden fram till den 31 augusti 2004. Därefter har man i budgeten fått 4 miljoner kronor för att akut klara finansieringen. Nationella hjälplinjen har aktivt sökt medel utanför statsbudgeten, men för att få del av dessa medel krävs att staten är med som finansiär. Verksamheten ligger helt i linje med den utveckling av psykvården som behövs i övrigt. För att Nationella hjälplinjen ska kunna fortsätta sitt arbete behövs en mer långsiktig finansiering och att verksamheten permanentas. Att tvingas lägga ned skulle få stora konsekvenser för hela sjukvården i Sverige. Jag anser att Nationella hjälplinjen bör ingå som en del i det förebyggande psykiatriarbetet.

Vad avser socialministern att göra för att denna viktiga verksamhet ska kunna permanentas och bedrivas som en del i det förebyggande psykiatriarbetet?