Fråga 2004/05:1033 av Kent Härstedt (s) till försvarsminister Leni Björklund om larm och information till allmänheten
VMA-systemet är ett viktigt redskap för statlig och kommunal räddningstjänst. Det når stora grupper av människor i samband med olyckor eller händelser som riskerar att orsaka störningar i samhället. Vid kriser eller olyckor kan ett informations- eller varningsmeddelande sändas ut till allmänheten via så kallade tyfonaggregat. VMA kan också skickas in i hushållen via etermedier. Även om systemet i mångt och mycket fungerar väl, så finns det brister. Vid gasolyckan på Kemira i Helsingborg var det många medborgare som befann sig inomhus och inte fick vetskap om katastrofen. Många hörde inte utomhuslarmet och slog därmed heller inte på radio eller TV. Till detta ska också läggas att hörsel- och synskadade människor har svårt att ta till sig varnings- och informationsmeddelanden med dagens system. I andra länder har man valt andra lösningar. I Kanada kan myndigheterna kontakta medborgarna via telefon, vilket sker automatiskt med hjälp av databaser. Utöver fördelen att man direkt når människor i hemmet även om de inte har tv eller radio påslagna, gör en sådan lösning det möjligt att skräddarsy olika meddelanden. En annan lösning är textdosor, kopplade till telenätet, i hushållen som kan ta emot varnings- och informationsmeddelanden. Rimligtvis bör varningssystemen utvecklas och förbättras så att så många medborgare som möjligt nås av meddelandena @ oavsett var de befinner sig och oavsett om man har nedsatt syn eller hörsel.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att bygga ut och förbättra system för information till allmänheten vid olyckor, katastrofer samt större händelser som kan orsaka skador och störningar i samhället?