den 21 februari

Fråga 2004/05:1029 av Johan Pehrson (fp) till justitieminister Thomas Bodström om personalminskningar av akademiker i kriminalvården

Gapet mellan retoriken och verkligheten blir allt större när regeringen talar om kriminalvården. Regeringens påstådda satsningar är inte större än att kriminalvården måste be om 500 miljoner kronor för att kunna betala löner och hyra och för att inte hamna på en anslagskredit som vid årets slut skulle ligga på orimliga 16@17 %.

Det akuta effektiviseringsarbetet är mest ett bra namn på panikbesparingar, något som beror på att regeringen suttit med armarna i kors under tio år vad avser viljan att styra kriminalvården. Självklart ska kriminalvården effektiviseras @ till exempel har administrationen under den socialdemokratiska regeringen svällt över brädden, och nästa år ska äntligen de många myndigheterna bli en. Men man får inte en enda krona för att underlätta för att den nya organisationen ska komma snabbt och effektivt på plats. Tvärtom måste man redan i år sannolikt göra sig av med personal. Den personal som riskerar att få lämna kriminalvården är den senast anställda @ det vill säga den personal som i stor utsträckning är rekryterad med akademiska kunskaper i bagaget för att förstärka kompetensen i arbetet med rehabilitering och behandling.

Avser justitieministern att vidta några åtgärder för att kriminalvården inte ska drabbas av akademikerflykt?