den 18 februari

Fråga 2004/05:1020 av Alice Åström (v) till socialminister Berit Andnor om Sverige och barnkonventionen

Sveriges riksdag fattade 1999 beslut om en nationell strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter. I det arbetet fick Barnombudsmannen en viktig roll. Konventionen och Sveriges uppfyllande av åtagandet har sedan dess följts upp på olika sätt. En del saker har fungerat bra och förbättrats andra har till och med försämrats. Det gäller till exempel asylsökande barn och barns psykiska hälsa generellt. Det senare gäller framför allt flickor.

I FN:s senaste rapport om hur Sverige uppfyller sina åtaganden i relation till barnkonventionen pekar man särskilt på den oroande utvecklingen avseende flickor och pojkars psykiska hälsa och upplevelse av stress. Det påpekas att det skett en ökning av ätstörningar, själmordstankar och upplevelser av stress.

Regeringen har vidtagit enskilda åtgärder, bland annat självstärkande projekt och undersökning av flickor med självskadebeteenden. Men enligt bland annat Bris är problemen så stora att de insatser som krävs snarare bör vara breda och allmänna. Det är viktigt inte minst mot bakgrund av att många basverksamheter för barn och unga lagts ned.

Min fråga är därför:

Avser socialministern att vidta några åtgärder mot bakgrund av den ökade psykiska ohälsan bland flickor och pojkar?