Interpellation 2004/05:98 av Sonja Fransson (s) till statsrådet Ylva Johansson om Nationella hjälplinjen som en del i det förebyggande psykiatriarbetet
Föreningen Nationella hjälplinjen bildades 2001 på initiativ av fem patientorganisationer. Detta projekt har sedan visat sig vara till stor nytta. Det finns ett stort behov av tjänsten och samtidigt är det en utveckling av den förebyggande psykiatrin.
Verksamheten består, kortfattat uttryckt, i att anonymt på jourtelefon med utbildad personal ge stödsamtal och rådgivning till människor i akut psykisk kris och deras närstående. En viktig del av verksamheten är också att ge information om var de som ringer kan få det ytterligare stöd och den hjälp som de behöver.
En telefonjour som ägs av en förening i stället för en myndighet är i många fall mycket bättre och mer tillgänglig för människor med psykiska problem. Vissa personer drar sig för att ringa myndigheter eller sjukvården. En förening är neutral och kan därför kännas mer lättillgänglig.
Människor som är i akut psykisk kris eller lider av mer långvarig psykisk ohälsa har stor hjälp av denna telefonjour. Under perioden 020408@031231 har Nationella hjälplinjen haft 93 918 påringningar. Av dessa har de kunnat svara på 14 171 samtal. På hemsidan har man haft 23 259 besök. De flesta samtalen kommer från storstäderna. Övriga samtal är relativt jämt fördelade över landet. Medelåldern är för kvinnor 49 år och för män 43 år. Den yngsta har varit 13 år och äldsta 86 år. Fördelningen på kön är 43 % män och 57 % kvinnor. Den jämna könsfördelningen sägs vara unik för jourtelefonverksamhet av detta slag.
Det här visar att det finns ett oerhört stort behov av denna verksamhet. Ett behov som varken sjukvården eller SOS Alarm @ 112 @ kan klara av.
SOS Alarm har redan nu skickat längre samtal som man inte kunnat hantera genom sjukvård, jourhavande präst eller annan samarbetande organisation till Nationella hjälplinjen.
Det pågår nu en diskussion för ett mer permanent samarbete. Detta går dock inte så länge Nationella hjälplinjen inte har pengar för en permanent verksamhet med 24 timmars jour. I dag har man öppet kl. 17@22 måndag@torsdag och kl. 17@02 fredag@söndag.
För en utvecklad samverkan med sjukvårdsupplysningen krävs också en egen permanent verksamhet.
Att Nationella hjälplinjen behövs och att den dessutom avlastar landstingens sjukvårdsupplysningar och den psykiska vården är uppenbart.
Nationella hjälplinjens verksamhet har bedrivits i projektform med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden fram till den 31 augusti 2004. Därefter har man i budgeten fått fyra miljoner kronor för att akut klara finansieringen. Nationella hjälplinjen har aktivt sökt medel utanför statsbudgeten bland annat från Wallenbergsfonden och olika stiftelser. Man söker exempelvis för att utveckla verksamheten så att man kan tala med döva via texttelefon. Detta är dock också enbart projektpengar som räcker under kortare tid och inte för en permanent verksamhet.
Jag är medveten om att organisationer bör finna andra finansiärer efter projekttidens slut. Vilket också statsrådet svarade på i samband med en fråga från mig om permanentning av verksamheten. Men efter mycket sökande kan man konstatera att det i dag inte finns några utomstående finansiärer som kan ställa upp för denna verksamhets permanentning.
Nationella hjälplinjens verksamhet ligger helt i linje med den utveckling av psykvården som behövs i övrigt. Som framkommit kan inte Nationella hjälplinjen planera sin verksamhet med enbart ekonomiska akutbidrag utan måste ha en mer långsiktig finansiering med en permanentning av verksamheten.
I budgeten satsas nu pengar framför allt till landsting och kommuner för en förbättring av vård, boende och sysselsättning för människor med psykiska funktionshinder. Detta är utmärkt och alldeles nödvändigt. En del av dessa pengar borde man kunna avsätta för Nationella hjälplinjens bevarande, innan de delas ut i kommun- och landstingspåsen.
Verksamheten avlastar bevisligen både kommuner och landsting förutom att den hjälper människor i nöd. Beräknad kostnad för att bedriva jouren 24 timmar per dygn är 13 miljoner kronor per år. En liten kostnad om man betänker att den täcker hela landet och är till stor hjälp för den enskilde. På detta sätt kan man både minska människors lidande, förhindra våld och självmord. En nedläggning av verksamheten vore ett steg tillbaka som skulle få stora negativa konsekvenser för hela psykvården i Sverige.
Mina frågor till statsrådet är :
Gör statsrådet den bedömningen att det behövs förebyggande vård i form av stöd, råd och information som kan ges via en Nationell telefonjour för människor med psykiska problem?
Avser statsrådet att försöka hitta en lösning för en permanentning av Nationella hjälplinjens viktiga verksamhet?