Interpellation 2004/05:93 av Carl B Hamilton (fp) till finansminister Pär Nuder om friårsförslagets konsekvenser för BNP, offentliga finanser och jämställdheten
Regeringen har framlagt förslag om ett så kallar friår, det vill säga möjlighet till ökad ledighet på skattebetalarnas bekostnad för 12 000 personer. Budgetkostnaden för detta är angiven till 1 550 miljoner kronor. Detta belopp är dock betydligt mindre än den samhällsekonomiska kostnaden. Nedan uppskattas BNP-förlusten approximativt till 3 mdr kronor per år, och budgetförsvagningen för den offentliga sektorn till ca 3½ mdr kronor varje år som programmet löper.
1. Samhällsekonomin
I finansdepartementets uppgifter ingår inte bara budgetfrågor utan ansvaret inkluderar även att bevaka de samhällsekonomiska verkningarna av bland annat politiska förslag. Det är därför oacceptabelt att den samhällsekonomiska kalkylen ännu inte redovisats, eller ens finns närmare diskuterad av Finansdepartementet, till exempel i höstbudgeten. Inte heller finns i budgeten redovisat hur budgetkostnaden 1,55 mdr kronor har framräknats. Uppgiften att beräkna de samhällsekonomiska effekterna är ingalunda en omöjlighet för Finansdepartementet och dess myndigheter. Låt mig ange två tillvägagångssätt.
Att inrätta 12 000 betalda ledigheter medför att antalet personer "i arbetskraften" minskar med lika mycket, och att antalet "sysselsatta" minskar efter en övergångstid med ett något lägre tal [se resonemang och referenser i Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärderings (IFAU) vid Uppsala universitet, Rapport 2003:7, s.15-16.] Approximativt, och försiktigt räknat, torde sysselsättningen på sikt minska med minst 10 000 personer, på grund av ett genom lönebildningen ändrat jämviktsläge. Att antalet "sysselsatta" på detta sätt minskar med minst 10 000 personer innebär med nödvändighet en BNP-förlust under varje framtida år som ledighetsprogrammet löper.
Den här negativa BNP-effekten omnämns, men beräknas inte, i statliga Konjunkturinstitutets (KI) Konjunkturläget, mars 2004. En metod för att beräkna BNP-fallet är att utnyttja samma teknik som den som KI använder för att beräkna effekten (men med omvänt tecken) av "förbättrad integration av utlandsfödda" i sin nyligen utgivna skrift Lönebildningen Samhällsekonomiska förutsättningar i Sverige 2004 (oktober 2004).
En annan mera direkt metod, som jag använder här, är att beräkna värdet av den minskade arbetsinsats som utförs, mätt från kostnadssidan, och använda detta som en värdering av den produktion som går förlorad. Med de löneuppgifter som de friårslediga har uppgivit till IFAU, försiktigtvis här upptagna till ca 18 000 kr per mån, och som innebär en lönekostnad om ca 25 000 kr per mån, och under antagandet att värdet av det som dessa personer producerar är minst lika stort som deras lönekostnad, kan värdet av BNP-bortfallet, försiktigt taget, beräknas till 25*12*10 miljoner kronor, det vill säga ca 3 mdr kronor per år. Av detta faller, enligt KI:s beräkningar, ca 64 % på det offentliga, det vill säga en intäktsminskning för det offentliga med ca 1,9 mdr kronor. Om det är i höstbudgeten räknat enbart med ökade kostnader och inte inkluderat BNP-förlusten, är den totala försvagningen av de offentliga finanserna sålunda 1,55+1,92=3,47 mdr kronor per år, eller runt 3½ mdr kronor per år och mer är dubbelt så mycket som anges i regeringens höstbudget.
Folkpartiets uppföljning bekräftar att vård- och skolpersonal är överrepresenterade bland de nya ansökningarna om friår. Av de till dags dato inlämnade ansökningarna är inte mindre än 70 % inlämnade av kvinnor. I den mån ersättare för den ordinarie anställda, det vill säga vikarien, är obehörig eller mindre kvalificerad än de friårslediga innebär programmet dessutom en minskad produktivitet eller sämre kvalitet i det arbete som utförs. Endast om man är beredd att hävda att varje vikarie gör minst ett lika bra jobb som den friårsledige uppstår inte denna negativa effekt. Den lägre kvaliteten i arbetet tillkommer som en ytterligare samhällsekonomisk kostnad utöver den beräknade BNP-förlusten ovan.
2. Jämställdheten
Friårsförslaget förefaller bli en ny kvinnofälla. Bland de friårslediga är kvinnor kraftigt överrepresenterade, och särskild de i offentlig sektor som är välutbildade men lågbetalda med tanke på sin utbildning. Enligt en av IFAU-studierna påverkas sannolikt inte livsarbetsinkomsten särskilt mycket när det gäller anställda i offentlig sektor. Detta gäller dock knappast i privat sektor. IFAU-studien tar dock inte upp att antalet intjänade pensionspoäng i det nya pensionssystemet blir lägre och därmed även framtida pensionen, än om personen inte tagit ut ledigheten. Vidare, självklart gynnas inte kvinnor i konkurrens med män om arbetsgivare skulle vänja sig vid att kvinnor i genomsnitt skulle vara mera benägna än män att ta ut denna typ av ledighet.
3. Ett tragiskt stolleprov, javisst - men hur stort är det?
I en tid när alltmer av den långsiktiga diskussionen i politik och samhälle gäller frågan hur tillväxten ska kunna öka, hur den oförmånliga demografiska utvecklingens effekter ska motverkas genom ökat arbete, hur sjukfrånvaron ska kunna minska, skattekvoten ska hindras att öka, och hur det stora arbetskraftsslöseriet med den dåliga integrationen i Sverige av utlandsfödda ska kunna hävas @ framstår ett förslag som med säkerhet innebär minskad BNP genom ökad ledighet som uppochnedvända världen och närmast absurt. Att jämställdheten sannolikt motverkas gör bilden fullständig av ett tragiskt politiskt stolleprov.
Låt oss dock genom Finansdepartementets resurser få kvantifierat dess omfattning, och därmed värdet av de alternativ som trängs ut!
Frågor:
Med friårsprogrammet, hur mycket mindre än eljest uppskattar finansministern den minskade sysselsättningen till?
Hur stor uppskattar finansministern BNP-förlusten till, och enligt vilka metoder?
Hur stor uppskattar finansministern den totala budgetförsvagningen via BNP-minskning och åtföljande intäktsminskning bli?
Vilka åtgärder har finansministern vidtagit för att samhällsekonomiska effekter ska beaktas i de politiska besluten i framtiden?
Avser finansministern att dra tillbaka förslaget om friårsprogram eftersom det är uppenbart att det riskerar att bli en kvinnofälla?