den 25 maj

Interpellation 2004/05:688 av Kalle Larsson (v) till statsrådet Barbro Holmberg om Sveriges användande av det inre flyktalternativet

För att avgöra om en asylsökande riskerar förföljelse i enlighet med Artikel 1A (2) i Flyktingkonventionen från 1951 tar många länder i beaktande huruvida den asylsökande kan finna säkerhet i sitt hemland. Det är detta som utgör det så kallade internflyktsalternativet. I sina övergripande riktlinjer i frågan om bruket av internflyktsalternativet som ett alternativ till flyktingstatus understryker FN:s flyktingkommisariat (UNHCR) följande: "The internal relocation notion, which advocates staying within the borders of one's country and trying to find safety there, rather than leaving and seeking asylum abroad, rests on understandings which are basically at odds with those underlying the fundamental refugee protection principles. For this reason, UNHCR cannot agree that internal relocation amounts to a 'principle' of refugee law: it is rather, in UNHCR's view, a factor or possibility to be analysed in the course of status determination in some individual cases. Caution has to be exercised where this notion is involved, not least because of its potential incompatibility with the right to seek and enjoy asylum from persecution."

På senare tid har de svenska migrationsmyndigheterna visat en tydlig tendens att använda sig av internflyktsalternativet för att undvika beviljande av flyktingstatus eller annat skydd. Om en asylsökande kan anses ha möjlighet att söka skydd i en annan del av hemlandet där de inte riskerar förföljelse avvisas de med hänvisning till ett sådant inre flyktalternativ. I kommentarerna till 3 kap. UtlL anges angående skyddsbehövande att: "[.] anses i princip en person inte riskera förföljelse och alltså inte vara flykting, om han kan få ett effektivt skydd i någon del av hemlandet och alltså har ett internt flyktalternativ." Med hänvisning till detta sker i dag från Migrationsverkets och Utlänningsnämndens sida en systemetisk hänvisning i beslutsmotiveringen till inre flyktalternativ. Detta sker utan att det gjorts någon individuell utredning om rimligheten av detta i det enskilda fallet. Denna tendens gäller generellt och drabbar exempelvis tjetjenska, kosovoromska, somaliska, afghanska och irakiska asylsökande. Den praktiska konsekvensen av detta är att asylrätten blir en tom formalitet utan innehåll.

I februari 2004 fattade regeringen praxisbeslut angående en rad asylärenden gällande tjetjenska asylsökande. I dessa slog man fast att det råder en väpnad inre konflikt i Tjetjenien i enlighet med definitionen i 3 kap. 3 § 1 st. 2 UtlL. Den som på grund av denna konflikt inte kan återvända till sitt hemland har därmed rätt till skydd i Sverige. Innan man ger skydd i Sverige ska dock en prövning först ske om det är möjligt att med tillämpning av ett så kallat inre flyktalternativ kräva att asylsökande tjetjener söker skydd i andra delar av Ryska federationen. I sitt beslut om överlämnande av Tjetjenienärendena till regeringen sade Utlänningsnämnden om möjligheten att tillämpa inre flyktalternativ för tjetjener "att situationen för de tjetjener som har flytt från republiken inte är sådan i övriga delar av Ryska Federationen, att det normalt kan krävas att de söker skydd där". På liknande grunder avvisar UNHCR i princip möjligheten att utom i vissa specifika undantagsfall hänvisa asylsökande tjetjener till ett inre flyktalternativ i Ryska federationen.

Regeringen har i sina beslut förklarat att hänvisning till inre flyktalternativ för asylsökande tjetjener kräver en uttömmande utredning och noggrann individuell bedömning i varje enskilt fall. Det måste visas att den sökande har anknytning till andra delar av Ryska federationen och inte riskerar att därifrån återsändas till Tjetjenien. Anknytningen kan bestå i att den sökande bott och haft sin försörjning ordnad i en annan del av federationen eller har släktingar där som det är rimligt att den sökanden söker stöd hos. Regeringen föreslår också att man ska använda de språktest, vilka av språkexpertis blivit utdömda som bedrägeri, för att utreda om asylsökande är hemmahörande i Tjetjenien. När Utlänningsnämnden sedan börjat fatta beslut i ett större antal ärenden rörande asylsökande från Tjetjenien har cirka två tredjedelar av överklagandena avslagits. I samtliga dessa fall har man funnit en anknytning till någon annan del av Ryssland och hänvisat till så kallat inre flyktalternativ.

I augusti 2004 offentliggjorde UNHCR sin ståndpunkt när det gäller möjligheten att tillämpa ett internt flyktalternativ i Serbien och Montenegro för etniska minoriteter från Kosovo. UNHCR konstaterar att tillgången till grundläggande rättigheter som sjukvård, arbetsrelaterade förmåner, pension och utbildning i Serbien och Montenegro är beroende av att man är mantalsskriven på platsen eller registrerad som internflykting. När det gäller möjligheten att erhålla ett så kallat IDP-kort för internflyktingar påpekar UNHCR att den som ursprungligen kommer från Kosovo och har avvisats med tvång till Serbien eller Montenegro inte kan bli registrerad som internflykting. Endast omkring 45 % av de som flydde från Kosovo 1999 har lyckats bli registrerade som internflyktingar. Av de asylsökande som tillhör etniska minoriteter från Kosovo som avvisas till Serbien och Montenegro med hänvisning till att det där finns ett internt flyktalternativ hamnar de flesta i illegala läger.

UNHCR och FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA) publicerade i oktober 2004 en gemensam rapport angående situationen för internflyktingar från Kosovo i Serbien och Montenegro. De bägge FN-organen ger följande beskrivning av läget: "Often they occupy premises illegally and therefore exist outside the reach of basic social infrastructure and humanitarian assistance. [.] Serious sanitary and epidemiological concerns arise directly from lack of basic hygiene in the settlements. The inadequate manner of food preservation, unsafe water supply, open sewage and improper waste disposal all create an increased risk for diseases. [.] Much of the Roma population suffers from so called 'poverty diseases' such as malnutrition, lung and intestinal diseases, skeletal diseases and alcoholism. There has also been a reported rise in Roma children suffering from tuberculosis."

I oktober 2004 fattade Utlänningsnämnden en rad praxisbeslut angående Kosovominoriteter. I dessa fastslogs att situationen för minoriteter i Kosovo är mycket svår och att den är allra svårast för romer. De som vistats i Serbien längre tid än någon vecka får dock sedan dessa beslut togs räkna med att deras anknytning till Serbien bedöms som så stark att man kan hänvisa dem till ett inre flyktalternativ där. Att människorna i fråga kommer att hänvisas till att leva i illegala bosättningar på soptippar och liknande saknar enligt Utlänningsnämnden relevans. Detta innebär att de flesta Kosovoromer som sökt asyl i Sverige kommer att avvisas. Flertalet av dessa har genomlevt väpnad etnisk konflikt, Natobombningar och etnisk rensning. Svenska myndigheter medger att de har skyddsbehov mot Kosovo, men anser att skyddsbehovet kan tillgodoses i övriga Serbien och Montenegro. Detta trots att man vet att de kommer att hamna i misär utan bistånd från någon.

När det gäller asylsökande från Somalia har Migrationsverket och Utlänningsnämnden i flera fall hänvisat till det klansystem som råder i landet. Man anger i beslutsmotiveringen att dessa klaner anses ska kunna ge beskydd till de avvisade flyktingarna. I flera fall hänvisas till att huvudklaner med framträdande maktposition ska beskydda mindre, maktlösa klaner. I många fall har den asylsökande inte ens hört talas om den klan man hänvisar till och man kan ställa sig frågan om det kan anses rimligt att hänvisa till beskydd av klaner som är krigsherrar och dessutom utgör stridande part i konflikten och att hävda att skydd kan ges av huvudklaner när dessa i stort sett utplånat eller drivit de mindre klanerna på flykt. Detta har kopplingar till reglerna i EU:s nya skyddsgrundsdirektiv enligt vilket säkerheten i vissa delar av ett land kan anses garanteras av frivillig- eller internationella organisationer.

Vidare använder sig Migrationsverket liksom angående tjetjenska asylsökande av språkanalyser för att fastställa från vilken del av landet somaliska asylsökande kommer. Det sägs att många förställer sin dialekt i hopp om att bli återsänd till en del av landet som det är relativt säkert att skickas tillbaka till. Men det kan vidare finnas många olika anledningar till att man har en blandad dialekt, till exempel att en av föräldrarna har kommit från en annan region. Utifrån dessa och en rad andra frågor finns det anledning att ifrågasätta såväl språkexperters kompetens som språktestens giltighet.

I sina riktlinjer angående avvisningar av asylsökande till Somalia understryker UNHCR just med hänvisning till det gällande klansystemet, att internflyktsalternativet inte är applicerbart gällande Somalia.

Angående asylsökande från Afghanistan framgår det enligt ett protokoll från praxisenhetens samordningsmöte den 3 november 2004 att Migrationsverkets praxis utgår från att asylsökande afghaner endast i undantagsfall saknar nätverk på annan ort i hemlandet varför det inre flyktalternativet i stort sett ska anses vara utgångspunkten. Om sökanden uppger sig sakna sådana nätverk understryker Migrationsverket att trovärdighetsaspekter särkskilt bör uppmärksammas. Vidare menar Migrationsverket angående situationen i Afghanistan att de flesta av de krigsherrar som styr landet har relativt "lokal makt" varför det inte anses sannolikt att en asylsökande som uppger sig hotad av en krigsherre behöver riskera förföljelse om han eller hon avvisas till ett inre flyktalternativ på en annan ort.

I riktlinjerna angående asylsökande från Irak från september 2004 har UNHCR uttalat följande: "[.] UNHCR recommends that cases not be rejected simply on the internal flight or relocation alternative. Relocation to certain areas of Iraq is not practical or safe due to logistical constrains and/or security risks. Moreover, as effective national protection is currently unavailable, relocation is not likely to address the threat of persecution established. Due to the pervasive and influential clan and tribal structures in Iraq, relocation without prior acceptance of the local tribal/clan leaders would expose the individual to a serious risk of rejection by the community, resulting in physical insecurity and/or undue hardship. Such concerns are especially acute in the North and in rural areas". Trots detta fortsätter de svenska migrationsmyndigheterna att flitigt avvisa irakiska asylsökande med hänvisning till inre flyktalternativ i landets norra delar.

På det generella planet uttalar UNHCR tydligt att inre flyktalternativ endast är relevant i specifika fall, särskilt när förföljelsen utövas av en icke-statlig aktör. Vidare fastslår UNHCR att det inre flyktalternativets eventuella applicerbarhet är beroende av ett noggrant utrönande av alla ärendets individuella omständigheter och rimligheten i att flytta till ett annat område inom hemlandet. UNHCR menar vidare att det så kallade interna flyktalternativet inte kan användas som någon genväg. I de fall där ett internt flyktalternativ ändå kan komma i fråga måste analysen innehålla en bedömning av säkerhetsläget och rimligheten i internflykten i alla det enskilda fallets samtliga omständigheter. Amnesty International understryker att mottagarstaten måste vara restriktiv med att hänvisa till internflykt som ett alternativ till asyl. Frågan om en asylsökande har rätt till asyl i mottagarlandet eller om han eller hon genom internflykt kan söka skydd i sitt hemland, kan, menar Amnesty International, endast avgöras med hänsyn till om personen i fråga erhåller effektivt skydd i den region dit internflykten i så fall skulle ske.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att hänvisning till inre flyktalternativ inte i fortsättningen ska tillämpas på ett sätt som effektivt sätter asylrätten ur spel?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att bedömningen av säkerhetsläget på internflyktplatsen ska motsvara den verkliga situationen?

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att UNHCR:s riktlinjer angående försörjningsmöjligheter ska anses tillgodosedda när det handlar om personer som avvisas till internflykt?

4. Ämnar statsrådet verka för EU:s nya skyddsgrundsdirektivs regler om att frivilligorganisationer med flera ska garantera säkerhet i ett visst område?