Interpellation 2004/05:68 av Rosita Runegrund (kd) till statsrådet Carin Jämtin om insatser för att bekämpa hiv/aids
Hiv/aids är en accelererande katastrof. Bekämpandet av epidemin kräver strategier, medicin, förebyggande åtgärder, satsningar på reproduktiv hälsa, på vård och på att ändra attityder @ både hos de som drabbas och riskerar att drabbas och hos ledare för drabbade länder, resursstarka makthavare i väst, företag, kyrkor och organisationer. Utan gemensamma ansträngningar på en helt annan nivå än i dag kommer vi inte kunna hejda virusets framfart. Redan har miljontals offer skördats. Många aktörer måste släppa på prestigen. Drabbade länders regimer måste våga tala om problemen för att de ska kunna angripas. Läkemedelsbolag måste i humanitetens namn satsa på mediciner för fattiga som drabbas av aids. Västregimer måste först bidra med de resurser som utlovats, och därefter höja sina bidrag. Det är en fråga både om solidaritet och egenintresse eftersom aidsepidemin hotar stabilitet och utveckling i hela världen.
De ideologiska positionerna får inte ta överhanden i hiv/aidsbekämpningen, utan ett brett angreppssätt som inkluderar både information, jämställdhetsarbete, fattigdomsbekämpning, kondomer och ett förändrat sexualbeteende till mer av trohet, behövs i det förebyggande arbetet. Förebyggande verksamhet är fortfarande det bästa botemedlet, men för många miljoner redan drabbade människor är situationen akut. Det finns mediciner som kan bromsa sjukdomen, men de är fortfarande ofta alldeles för dyra för att kunna köpas av fattiga länder och således är det alldeles för få som får tillgång till dem. Distribution av billigare kopior har försvårats genom patentregler och styvnackade läkemedelsbolag. Detta är oacceptabelt.
Kristdemokraterna ser positivt på att en ambassadör med ansvar för hiv/aidsfrågor installerats och att man ökat stödet till UNAIDS. Men det räcker inte. Vi vill förstärka insatserna ytterligare och kommer att sträva efter att anslagen till sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive hiv/aidsprevention, ska utgöra 10 % av det totala biståndsanslaget.
Det är positivt att regeringen i budgetpropositionen skriver att hiv/aidsfrågan måste prioriteras i kontakter med företrädare för ländernas regeringar och internationella organisationer som ledare i näringsliv, fackföreningar, ungdomsorganisationer, inresseorganisationer, kyrkor och samfund och många andra delar av det civila samhället.
Regeringen avsätter i budgetpropositionen 200 miljoner kronor för hiv/aidsinsatser. Det framgår dock inte tydligt när och vad pengarna ska användas till. Det står endast att medlen kan komma att användas för ytterligare stöd till FN-organ som arbetar mot hiv/aids, till Globala fondens arbete, till bilaterala insatser eller till stöd för forskning.
På vilket sätt avser ministern att prioritera hiv/aidsinsatser?
Avser ministern att bättre samordna de olika insatserna som sker i dag nationellt och internationellt?