den 24 maj
Interpellation 2004/05:665 av Alice Åström (v) till statsrådet Barbro Holmberg om somaliska flyktingar och situationen i Somalia
Somalia är ett krigssargat och laglöst land. Man saknar en centralregering sedan 14 år tillbaka. En exilregering befinner sig i Kenya, men den består av f.d. krigsherrar helt utan demokratisk tradition. Flertalet av dessa är ledare för olika klaner som lett det blodiga inbördeskriget. Det har också förekommit konflikter i denna exilregering, konflikter som även gått till handgripligheter.
Situationen i Somalia karakteriseras av fortsatt laglöshet och ett ständigt pågående inbördeskrig. Krig pågår just nu i flera regioner med hundratals dödsoffer. Människor är på flykt. I andra delar är läget spänt med risk för nya krigsutbrott.
Situationen i Somalia har lett till att FN i UNHCR Position on the Return of Rejected Asylum-seekers to Somalia rekommenderar att inget land skickar tillbaka flyktingar till Somalia @ framför allt inte till de södra delarna av landet varifrån majoriteten av flyktingströmmen kommer.
I Sverige finns ca 2 700 somaliska flyktingar. De flesta av dem har fått avslag på sin asylsökning, medan en mindre grupp har fått tillfälliga uppehållstillstånd, på grund av humanitära skäl. I dag får man inte dessa uppehållstillstånd förlängda. Oron hos de asylsökande är i dag mycket stor.
I Somalia råder ett klansystem. De stora och mäktiga klanerna har all makt. Små och obetydliga klaner har utplånats eller är på flykt. Migrationsverket och Utlänningsnämnden har i flera fall hänvisat till att klanerna ska ge beskydd till de avvisade flyktingarna. Man hänvisar i många fall till att huvudklaner med maktposition ska beskydda mindre, maktlösa klaner. I många fall har den asylsökande inte ens hört talas om den klan man hänvisar till.
Är det verkligen rimligt att man hänvisar till beskydd av klaner ledda av krigsherrar och stridande parter i konflikten? Är det möjligt att hävda att flyktingar kan få skydd av huvudklaner när man i landet praktiskt taget utplånat de mindre klanerna eller drivit dem på flykten?
Migrationsverket använder sig vidare av språkanalyser för att fastställa från vilken del av landet de somaliska flyktingarna kommer. Att fastställa en människas ursprung och grupptillhörighet förefaller mig vara en extremt otillförlitlig metod. Man kan förställa och förvränga sin dialekt i hopp om att bli återsänd till en del av landet där det är relativt trygg, men det kan vidare finnas många olika anledningar till att man har en blandad dialekt, till exempel att en av föräldrarna har kommit från en annan region. Utifrån dessa och en rad andra frågor finns det anledning att ifrågasätta såväl språkexperters kompetens som språktestens giltighet.
Migrationsverket har nu också börjat planera för ett återvändandeprojekt för de somaliska flyktingarna. Detta har ökat på oron hos de somaliska flyktingarna i Sverige. Man får avslag på sina ansökningar och de tillfälliga uppehållstillstånden förlängs inte därför att planeringen av ett återvändandeprojekt är under planering.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till migrationsminister Barbro Holmberg: