den 23 maj

Interpellation 2004/05:656 av Martin Andreasson (fp) till försvarsminister Leni Björklund om diskriminering inom Försvarsmakten

Diskriminerande och kränkande behandling har på senare år blivit en uppmärksammad fråga inom Försvarsmakten. Trots olika centrala och lokala satsningar som genomförts förekommer dock alltjämt kränkningar och otillåtna bestraffningar inom Försvarsmakten, såväl bland anställda som värnpliktiga. Detta har bekräftats genom årliga attitydundersökningar och studier om förekomsten av sexuella trakasserier. Bilden har också förstärkts genom Värnpliktsrådets undersökningar hösten 2003 och våren 2005.

Den medlemsundersökning som Officersförbundet genomförde sommaren 2004 visade att ungefär två av tio upplevde att de under det senaste året diskriminerats eller behandlats nedlåtande på sin arbetsplats. Bland kvinnliga officerare var siffran mycket högre. 32 % av kvinnorna uppgav att de under det senaste året diskriminerats eller behandlats nedlåtande. Kön och grad var vanligaste orsaken till diskriminering och nedlåtande behandling, och det är officerare som oftast utför den diskriminerande handlingen.

Undersökningar visar också att sju av tio homosexuella i Försvarsmakten inte vågar komma ut med sin sexualitet, vilket är en betydligt högre än i övriga samhället. Åtta av tio kvinnor anmäler inte kränkningar på grund av rädsla för repressalier.

För att komma till rätta med den diskriminering som förekommer @ på grund av kön, sexuell läggning och könsidentitet, etnicitet, religion eller funktionshinder @ måste arbetet inrikta sig inte enbart på de incidenter som inträffar. Man måste också synliggöra och konfrontera de värderingar som möjliggör att diskriminerande och kränkande behandling kan förekomma och tolereras. Som Officersförbundets vice ordförande Lars Gren uttrycker saken i en nyhetsnotis från förbundet den 11 april 2005: "Försvarsmakten har länge försökt klara sig genom att skylla på att det bara handlar om enskilda rötägg som gör fel. Från Officersförbundet har vi mer och mer fått klart för oss att problemet ligger djupare än så. Det handlar om att det finns en kultur inom försvaret som gör det möjligt att vi aldrig kommer till rätta med övergrepp och diskriminering. Det är helt oacceptabelt."

Försvarsmakten befinner sig i dag i en dramatisk förändringsprocess, på alla nivåer. Från flera håll har det uttryckts stor oro för att det systematiska och samordnade arbetet mot diskriminering kommer att nedprioriteras som ett resultat av strukturförändringen. Farhågor finns för att det arbete som påbörjats för att bryta diskrimineringen riskerar att tappa tempo eller helt åsidosättas.

Jag vill därför fråga försvarsministern:

När kommer försvarsministern att säkerställa att Försvarsmakten agerar med full kraft för att bryta diskrimineringen på grund av kön, sexuell läggning eller könsidentitet, etnicitet, religion eller funktionshinder?