den 23 maj

Interpellation 2004/05:634 av Cecilia Magnusson (m) till försvarsminister Leni Björklund om användandet av försvarets helikoptrar

De helikoptrar med räddningskapacitet som i dag är organiserade inom Försvarsmakten är en betydelsefull resurs för hela samhället. Framför allt förknippas de med sjöräddning men kan även utföra en mängd andra uppgifter så som sjuktransporter, understöd till kommunal räddningstjänst, bekämpa skogsbränder, understödja Kustbevakningen inom både bevakning och miljöräddningsoperationer eller transportera polisens nationella insatsstyrka, för att bara nämna ett par områden.

Det finns ett brett samförstånd mellan berörda myndigheter om det stora behovet av räddningshelikoptrar i samhället. Frågan är bara hur tillgången ska säkras och finansieras.

När försvaret nu drar sig tillbaka och omgrupperar sina helikoptrar som en följd av det nyligen fattade försvarsbeslutet uppstår brister i samhällets räddningsorganisation. Bland annat begränsas den luftburna sjöräddningen i Stockholms och Västsveriges skärgårdar samt fjällräddningen i Jämtland.

I det senaste försvarsbeslutet har helikopterverksamheten med sjöräddningskapacitet fokuserats till Ronneby i anslutning till marinens huvudbas i Karlskrona, vilket innebär för stort avstånd för effektiva insatser på västkusten och i Stockholms skärgård. Samtidigt som helikopterverksamheten koncentreras och dras tillbaka från både Berga i Stockholm och Säve i Göteborg håller Försvarsmakten på att upphandla nya helikoptrar med räddningskapacitet. Det handlar om ett trettiotal helikoptrar och 10 miljarder kronor fram till 2009. Det innebär en fördubbling av försvarets helikopterresurser. Men det är bara en tredjedel av dessa som kommer att ha sjöräddningskapacitet. För att möta de behov av sjöräddning som finns längs Sveriges långa kuster med omfattande nytto- och fritidstrafik borde fler helikoptrar och helikopterbesättningar utrustas och utbildas för sjöräddning.

Samtidigt som försvaret skaffar nya helikoptrar har Sjöfartsverket som ansvarar för sjöräddningen kommit fram till att det finns ett behov att upphandla sjöräddningstjänster av privata entreprenörer för att täcka behovet runt både Stockholm och Göteborg när försvaret drar ned. Kostnaden för att upphandla sjöräddningshelikoptrar bara i storstadsområdena beräknas bli ungefär 75 miljoner kronor per år. Sjöräddning på entreprenad finns redan i Visby och Sundsvall. Jag har i princip inget emot upphandling men det är ett slöseri med resurser när Försvarsmakten har kapacitet men inte möjlighet att använda dem i samhällets tjänst.

Försvarets helikoptrar kommer att fortsätta att stå till förfogande tills Sjöfartsverket har genomfört en upphandling, men de kommer att vara baserade i inlandet. På västkusten uppstår dessutom en lucka utan sjöräddningshelikoptrar under omgrupperingen. Avtalet för Säve flygplats är uppsagt från kommande årsskifte och man slutar flyga redan under hösten och en inflyttning på Såtenäs, långt in i landet, är inte möjlig förrän under 2006.

Om försvarets helikopterkapacitet utnyttjas fullt ut och rustas även för sjöräddning finns det möjlighet för dem att bemanna fyra dygnetruntplatser med 15 minuters startberedskap. Resurserna som försvaret förfogar över skulle vara tillräckliga för att lösa både försvarets behov och de behov som övriga delar av samhället har. Men det saknas ett uppdrag till Försvarsmakten att bistå andra myndigheter och det är något som man behöver se över. Dagens situation innebär en onödig uppdelning av samhällets delar som kan undvikas med små förändringar för att åstadkomma mer samordning.

Det behövs en långsiktig lösning som säkrar samhällets behov av helikopterkapacitet och att resurserna utnyttjas effektivt. Det är oansvarigt att inte ta till vara på den förmåga och de stora investeringar som redan finns inom försvaret när det gäller kompetens, material och människor. Dagens uppdelning med näst intill vattentäta skott mellan försvaret och det civila samhället är onödig och bidrar bara till högre kostnader och mindre säkerhet i samhället.

Mina frågor till försvarsministern är följande:

1. Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att skapa möjligheter till en större samordning mellan Försvarsmaktens helikopterresurser och det civila samhällets behov?

2. Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att fler av försvarets nya helikoptrar ska rustas för att klara av att genomföra en större bredd av uppdrag, så som sjöräddning och understöd av andra myndigheter?