den 23 maj
Interpellation 2004/05:633 av Inger René (m) till näringsminister Thomas Östros om förutsättningar för kvinnors företagande
Det finns alldeles för få kvinnliga företagare i Sverige och andelen fortsätter att minska för varje år. En undersökning av nystartade företag visar att för varje kvinna som startar ett företag så startas två av män. Under 2003 startades omkring 12 000 företag av kvinnor medan 25 000 startades av män. Enligt siffror från Nutek är det dessutom betydligt fler män än kvinnor som kan tänka sig att starta ett eget företag. Denna obalans när det gäller ny- och småföretagandet är bekymmersam ur flera perspektiv bland annat när det gäller att ta till vara på nya idéer och i senare led att det blir för få kvinnor på ledande positioner i näringslivet.
Anledningarna till det låga nyföretagandet bland kvinnor kan delvis förklaras i tre punkter. För det första är det få som vågar ge sig in krånglet som det innebär att vara småföretagare i Sverige. För det andra begränsas stora områden där kvinnors kunskap skulle göra stor nytta av offentliga monopol, till exempel vård och omsorg. För det tredje kan det vara svårt för kvinnor att kunna lägga ned all den tid ett eget företag kräver. Redan i dag är det svårt för många att få tiden att räcka till både arbetet och hushållet.
För att fler kvinnor, såväl som män, ska våga starta företag måste företagsklimatet förbättras. Många anser att det är för komplicerat att starta ett företag med alla regleringar, blanketter och byråkrati som kringgärdar småföretagandet. Förutom byråkratin kommer skatterna där de som vågar sig på att starta företag beskattas orättvist hårt och det kapital som skulle kunna användas för att utveckla företaget går till statens kistor. Ett annat problem som avskräcker många är att småföretagare inte har tillgång till samma sociala skyddsnät och trygghet som anställda, som företagare tar hon eller han en personlig risk.
En annan svårighet för kvinnligt företagande är att många tvingas se hur deras kunskaper och kompetenser är inlåsta i ett offentligt monopol. Ett monopol som inte släpper in konkurrens och endast motvilligt är berett att ge personalens idéer fritt spelrum för att utveckla nya arbetssätt och rutiner. Om man skulle öppna upp för ett ökat företagande inom bland annat sjukvård och omsorg skulle de idéer och den drivkraft som anställda kvinnor har bättre kunna tas till vara på. Med ett större egenföretagande inom denna sektor skulle samhällets resurser användas mer effektivt samtidigt som människor skulle få möjlighet att välja den vård eller omsorg som tilltalar dem.
Att öppna upp de offentliga monopolen för enskilda företag skulle med stor sannolikhet vara det bästa sättet att öka jämställdheten när det gäller nyföretagande. Men tyvärr är regeringen på väg i rakt motsatt riktning och begränsar nu privata alternativ i vården genom stopplagar.
Regeringen begränsar dessutom kvinnors möjlighet att starta egna företag när den motsätter sig avdrag för hushållsnära tjänster. Regeringens motstånd till Rutavdraget hindrar det kvinnliga företagandet på två sätt. Dels genom att det håller kvar många inom den svarta oreglerade sektorn dels genom att många småföretagare som skulle behöva hjälp i hushållet för att få tiden att räcka till för både familj och företag inte har råd att skaffa hjälp. Det är ingen hemlighet att det krävs mycket tid och en hel del möda för att få ett nytt företag att gå runt och det är ju fortfarande så att kvinnor tar det största ansvaret för hushållsarbetet.
Ett Rutavdrag skulle dessutom ge nya jobb. Erfarenheten från Finland, som haft avdrag för hushållstjänster i snart fyra år visar att tusentals nya jobb uppstått och nya skatteintäkter har kommit till stat och kommun. Ifall man räknar utifrån de finska siffrorna skulle det naturligtvis innebära flera tusen nya arbetstillfällen även i Sverige.
Min fråga till näringsministern blir följande:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att skapa bättre förutsättningar för kvinnligt företagande så att fler kvinnor vågar, vill och kan starta egna företag?