den 23 maj

Interpellation 2004/05:625 av Berit Jóhannesson (v) till försvarsminister Leni Björklund om jämställdhet inom Försvarsmakten

Riksdagen och regeringen har varit klara i ställningstagande för jämlikhet och mot könskränkningar inom Försvarsmakten.

Den senaste tiden har ett antal könskränkningar på nytt uppmärksammats inom Försvarsmakten vilket försämrat trovärdigheten för hållningen kring jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Detta trots att Försvarsmakten genomfört åtgärder för att stävja könskränkningar.

De vidtagna åtgärderna och förändringarna har uppenbarligen inte varit tillräckliga.

Den militära verksamheten inom Försvarsmakten är en miljö där extra uppmärksamhet borde iakttas vad avser könskränkningar och andra kränkande företeelser. Detta av många skäl, till exempel organisationens hierarkiska maktstruktur, den fortfarande rådande manliga dominansen, en naturlig kontakt med våldsanvändning, inslag av stora psykiska och fysiska påfrestningar samt den ökande internationella verksamheten.

Det är uppenbart att delar av Försvarsmakten fortfarande genomsyras av en könsmaktsstruktur liksom andra maktstrukturer och en människosyn som tillåter respektive hemlighåller företeelser av kränkande slag. Nu krävs att åtgärder vidtas för att på allvar komma åt de bakomliggande grundorsakerna.

När det gäller rättsskyddet för de värnpliktiga och vissa elever vid Försvarsmaktens skolor åtnjuter i dagsläget dessa grupper ej samma lagliga rättigheter jämfört med anställd personal vad gäller diskriminering. De omfattas i dag varken av de arbetsrättsliga diskrimineringslagarna eller av bestämmelsen om olaga diskriminering. Diskrimineringskommittén utreder för närvarande frågan och ser på möjligheten att värnpliktiga kan inkluderas i den diskrimineringslagstiftning som finns.

Då Försvarsmaktens verksamhet nu mer inriktas mot internationella uppdrag motiverar detta ytterligare skärpningar av synen på könskränkningar och andra kränkningar. Förutom att förband tjänstgörande i internationella miljöer kan utsättas för ökade psykiska och fysiska påfrestningar ställs höga krav på det moraliska handlandet. Den utbildning som genomförs i genusperspektiv och kring FN-resolution 1325 (angående kvinnors roll i krishantering) inför ett utlandsuppdrag är viktig och bör utvecklas ytterligare.

Trots olika styrningar från riksdag och regering om jämställdhet inom Försvarsmakten kommer jämställdhets- och likabehandlingssektionen vid högkvarteret i närtid få minskade resurser och en organisatorisk marginalisering. Detta är oacceptabelt då det kommer att underminera ställningen för arbetet med frågor om jämställdhet och HBT-frågor. Svaret på min senaste fråga till försvarsministern angående åtgärder mot trakasserier inom Försvarsmakten hänvisade till en ny organisation med olika ansvarsområden beträffande jämställdhet. Den organisationen är nu planerad att förändras till nackdel för dessa frågor. Dessutom hotas Försvarsmakten i dagsläget av ett vite uppgående till 750 000 kr då lönekartläggning samt analys av löneskillnader på grund av kön ej skett tillfredsställande vilket gör att dessa förändringar uppfattas ogenomtänkta.

De ovan beskrivna omständigheterna som präglar Försvarsmaktens verksamhet samt den senaste tidens upprepade kränkande händelser motiverar ytterligare skärpningar av de krav som i dag ställs på de tjänstgörande inom Försvarsmakten samt andra, strukturella, förändringar.

Det behövs bättre metoder för att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till könskränkningar. Vid tillsättande av tjänster och vid befordringar borde, utöver tjänstgöringsomdömen och andra formella kvalifikationer, en bredare bild av personlig lämplighet tas i beaktande. Beslut har tagits att alla utbildningsnivåer inom Försvarsmakten ska inkluderas genuskunskap inom ledarskapsämnet. Detta har dock ännu inte genomförts men är planerat i närtid. Detta kommer att få stor betydelse i framtiden. Man kan också genomföra återkommande utbildning i genuskunskap och förebyggande åtgärder mot könskränkningar för samtlig personal vid värnpliktstjänstgöring, vid samtliga nivåhöjande officersutbildningar och befordringar. Detta för att skapa en kontinuerlig implementering av genusfrågorna över tiden. Att få en lagändring som upphöjer totalförsvarspliktigas med flera rättsliga skydd till samma nivå som anställd personals är en väsentlig fråga. Att Försvarsmakten har en lämplig organisation både centralt och lokalt samt erforderliga resurser för hanterandet av genus- och likabehandlingsfrågor är givetvis en förutsättning för att nå framgång.

Jag vill ställa följande frågor till försvarsminister Leni Björklund:

1. Avser försvarsministern att i sina kontakter med Försvarsmakten verka för breddning av underlaget vid tillsättande av tjänster inom Försvarsmakten?

2. Avser försvarsministern att i sina kontakter med Försvarsmakten verka för att utbildning i genuskunskap och förebyggande åtgärder mot könskränkningar utökas inom Försvarsmakten?

3. Avser försvarsministern att verka för att de värnpliktigas med fleras rättsskydd likställs med de anställdas rättsskydd?

4. Avser försvarsministern att i sina kontakter med Försvarsmakten verka för att jämställdhets- och likabehandlingsfrågorna får en prioriterad ställning och omfattning som behövs i syfte att stärka jämställdhetsarbetet?