den 19 oktober

Interpellation 2004/05:62 av Axel Darvik (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om stöd tidigt i skolan

Gymnasieskolans individuella program kommer att från och med den 1 juli 2006 att få 450 miljoner kronor i en extra satsning. Pengarna betalas ut inom ramen för statsbudgetens generella bidrag till kommunerna.

Under Göran Perssons tid som skolminister inrättades det individuella programmet. Han sade då att det var till för ett ytterst fåtal elever som inte når målen i grundskolan. Detta program är nu gymnasieskolans näst största bland eleverna i årskurs 1. Individuella programmet uppvisar ett uselt resultat i dag. Av eleverna som börjar på programmet slutar endast 17 % med fullständiga gymnasiebetyg efter fyra år. Ansvaret för det katastrofala resultatet går inte att lägga på lärare och personal som jobbar i gymnasieskolan.

Det är tanken med det individuella programmet som från början är fel. De elever som inte nått målen i grundskolan ska på gymnasiet jobba dubbelt med att både fylla igen tidigare luckor och samtidigt orka och hinna läsa resterande delar av ett vanligt program. De flesta vet att kunskap byggs på kunskap likt byggstenar på varandra byggs till byggnader. Grundskolans självklara uppgift borde därför vara att lägga en stabil grund för alla elever innan de går in på gymnasiet. Satsningen på individuella programmet i budgetpropositionen strider mot denna uppfattning. Resurserna till det individuella programmet borde i stället föras över successivt till grundskolan så att stöd kan sättas in tidigt. Uppstår problem tidigt i skolgången fortplantar de sig lätt och blir övermäktigt stora om inte eleven ges extra tid och stöd. Utvärdering i grundskolan kommer i dag ofta in för sent. Inte förrän när de första betygen kommer efter halva åttonde läsåret blir en del elever varse om hur de ligger till jämfört med målen. Detta är inte rättvist. Grundskolan måste ges rätt förutsättningar. En flexibel skolgång krävs där inte tiden är det avgörande utan kunskapsmålen. Alla elever ska ges stöd och stimulans som är anpassade efter deras individuella förutsättningar. På gymnasiet måste det bli möjligt att välja ett alternativ där inte siktet är inställt på högskolestudier. De som vill lära sig ett yrke ska ha möjligheten att gå en bra utbildning med jobb efter gymnasiet som mål.

Min fråga till utbildningsminister Thomas Östros är om han och regeringen kan tänka sig att successivt föra över resurserna som i dag läggs på det individuella programmet till grundskolan.