den 12 maj

Interpellation 2004/05:584 av Sven Brus (kd) till statsrådet Hans Karlsson om förtidspensionering av sjukskrivna

I dag uppbär över en halv miljon personer förtidspension i form av sjuk- eller aktivitetsersättning. Det är drygt 30 000 fler jämfört med föregående år och hundratusen fler jämfört med 1999. Under 2004 gick dessutom 19 % av de nytillkomna sjuk- och aktivitetsersättningarna till personer under 40 år. Denna utveckling är mycket oroväckande.

Regeringens mål för att minska ohälsan är att frånvaron från arbetslivet på grund av sjukskrivning ska halveras fram till 2008. Utgångspunkten för målet är utfallet 2002 då antalet nettodagar var 94,5 miljoner. Det konkreta målet, efter tillägg för den demografiska utvecklingen, är således 56,5 miljoner ersatta nettodagar.

Parallellt finns det även ett delmål om att antalet nya aktivitets- och sjukersättningar ska minska i förhållande till 2002 års siffror. I konkreta siffror innebär målet att årsgenomsnittet (2003@2008) blir lägre än ca 64 000. Detta mål beskriver dock regeringen själv som "något mindre ambitiöst formulerat med tanke på att ett nybeviljande om 64 000 personer @ motsvarande nivån år 2002 @ var den högsta i modern tid." Man fortsätter sedan: "Eftersom avgången från sjukersättningssystemet uppgår till cirka 40 000 personer per år, skulle även ett uppfyllande av målet innebära en relativt kraftig ökning av antalet personer med sjuk- eller aktivitetsersättning."

Från och med den 1 juli 2003 har dessutom en ny regel införts av den socialdemokratiska regeringen. Regeln innebär att Försäkringskassan senast ett år efter sjukanmälningsdagen ska ha utrett om det finns förutsättningar för att tillerkänna den sjukskrivne aktivitets- eller sjukersättning i stället för sjukpenning trots att den sjukskrivne inte ansökt om ersättningen. Denna "ettårsregel" har således inte funnits tidigare. Regeringen menar även att förslaget innebär "en utgiftsminskning för staten". Kristdemokraterna har riktat stark kritik mot denna ettårsregel eftersom det finns anledning att befara att den kan leda till slentrianmässiga förtidspensioneringar, för att statistiskt och kostnadsmässigt få ned sjukskrivningstalen. Samtidigt har man även undsluppit ansvaret för rehabiliteringsinsatser.

Mot bakgrund av målet om en halvering av sjukdagarna, införandet av en automatisk "ettårsregel" samt ett mål som i realiteten endast innebär att antalet nya förtidspensioneringar hålls på en rekordhög nivå, finns det all anledning att oroa sig för att det skapas incitament eller signaler att minska sjukdagarna bland annat genom att förtidspensionera fler. Denna oro förstärks av uppgifter som förekommit i medierna under den senaste tiden. Till Expressen har enskilda handläggare uppgett att vissa försäkringskassor tillämpar en övertidsersättning som av handläggarna uppfattas som ett slags bonus för att överföra personer från sjukpenning till aktivitets- eller sjukersättning. Om dessa uppgifter stämmer är de i högsta grad anmärkningsvärda.

För att en person ska förtidspensioneras måste alla rehabiliteringsmöjligheter först ha uttömts. Sjuk- och aktivitetsersättning ska endast beviljas om arbetsförmågan bedöms förhindra återgång till arbete eller till utbildning som kan leda till anställning. I RFV:s undersökning bland långtidssjukskrivna framgår det att många anser att de skulle kunna arbeta del- eller heltid om de bara fick hjälp. Trots att antalet långtidssjukskrivningar har ökat dramatiskt de senaste fem åren är antalet personer (sjukskrivna minst 60 dagar) som Försäkringskassan funnit vara i behov av rehabilitering i princip oförändrad. Endast 8@10 % av dem som varit sjukskrivna mer än 60 dagar har genomgått en samordnad rehabilitering. Dessutom är det bara hälften av de sjukskrivna som vet vem som är deras kontaktperson på Försäkringskassan. Kristdemokraterna anser att det är ett systemfel när det finns personer som får aktivitets- eller sjukersättning utan att samtliga rehabiliteringsinsatser uttömts.

Det finns många frågor som bör besvaras för att inte tilltron till systemet med sjuk- och aktivitetsersättningar ska undermineras. Har samtliga rehabiliteringsinsatser varit uttömda? Har de som förtidspensionerats varit permanent arbetsoförmögna? Får försäkringskassornas handläggare bonus för att förtidspensionera personer eller kan de uppfattas som sådana? Varför har målet om antalet nya förtidspensioneringar lagts på en rekordhög nivå?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa tilltron till systemet med sjuk- och aktivitetsersättning?