den 11 maj

Interpellation 2004/05:582 av Magdalena Andersson (m) till statsrådet Ylva Johansson om den psykiatriska vården och rättspsykiatri

Vissa personer som begått brott döms till rättspsykiatrisk vård i stället för att avtjäna straffet i fängelse. Detta får ekonomiska konsekvenser för landstingen som är de som bekostar den psykiatriska vården. Annan psykiatrisk vård blir ofta lidande eftersom landstingen har knappa resurser och rättspsykiatrin har vuxit så i omfång att den tränger ut den ordinarie vården.

Staten är "vinnare" i detta sammanhang eftersom den övriga kriminalvården helt bekostas av staten till skillnad från den rättspsykiatriska, där vården utförs och bekostas i huvudsak av landstingen. Denna märkliga ordning, att statliga domstolar dömer ut vård som betalas av annan än en statlig huvudman har uppmärksammats tidigare, bland annat av Psykansvarskommittén, som lämnade sitt betänkande för flera år sedan. Ett av förslagen från kommittén var att: "Staten skall ta ett större ansvar för den rättspsykiatriska vården genom att överta finansieringen av vården. Driften skall dock ligga kvar hos sjukvårdshuvudmännen."

En tredjedel av de personer som döms till rättspsykiatrisk vård vårdas i dag på regionvårdskliniker, en tredjedel på länskliniker med högre säkerhet och en tredjedel på vanliga psykiatriska kliniker. Under de senaste två åren har det skett en ökning av rättspsykiatriska undersökningar. Antalet domar med påföljden rättspsykiatrisk vård har under de senaste åren varit tämligen konstant. Antalet personer i rättspsykiatrisk vård ökar dock eftersom vårdtiderna blivit längre. Detta har inneburit en allt större påfrestning på landstingen.

De som på grund av systemet drabbas är patienter inom allmänpsykiatrin, barn- och ungdomspsykiatrin och öppenvården. Detta syns mycket tydligt i bland annat Jönköpings län.

Jag har tidigare skrivit frågor till statsråd i detta ämne. 2003 svarade justitieministern att frågan bereds inom Justitiedepartementet, 2004 svarade socialministern detsamma och hänvisade också till den särskilda psykiatrisamordnaren. Nu, 2005, har fortfarande ingenting hänt.

Regeringen kan inte gömma sig bakom utredningar, beredningar och särskilda samordnare hur länge som helst. Det är knappast någon hemlighet att psykvården på många ställen i landet är i kris och saknar nödvändiga resurser.

För varje dag som regeringen duckar och hänvisar till andra blir situationen värre.

Mina frågor till statsrådet är därför:

1. Vad avser statsrådet konkret att göra på kort sikt för att den rättspsykiatriska vården inte ska tränga ut allmänpsykiatrin, barn- och ungdomspsykiatrin och öppenvården i landstingen?

2. När avser statsrådet att komma med skarpa förslag för att flytta över kostnadsansvaret för den rättspsykiatriska vården från landstingen till staten?