den 15 oktober

Interpellation 2004/05:58 av Gunnar Nordmark (fp) till statsrådet Lena Hallengren om den öppna förskolan

I början av 1990-talet fanns det drygt 1 600 öppna förskolor i Sverige. Hösten 1999 fanns ca 900 kvar. Hösten 2002 hade antalet sjunkit ytterligare och var drygt 700. Ett år senare var antalet nere i 550. Från 1990-talets början till i dag har alltså två tredjedelar av de öppna förskolorna försvunnit. Antalet kommuner som inte har någon öppen förskoleverksamhet ökade från 120 stycken år 1999 till 138 hösten 2003.

En av orsakerna till att antalet öppna förskolor minskat så drastiskt är utbyggnaden av den vanliga förskolan. Detta kan bara vara en del av förklaringen. I många fall torde besparingskrav ligga bakom den kraftiga minskningen.

Den öppna förskolan är viktig för föräldrar som är hemma med sina barn till exempel vid föräldraledighet. För den som är föräldraledig med sitt första barn är kontakten med andra föräldrar och med utbildad personal ett bra stöd när man känner sig osäker. I den öppna förskoleverksamheten får man goda råd och praktiska tips. Många som varit föräldralediga kan vittna om att man känner sig isolerad från andra vuxna under dagtid. Den öppna förskolan ger dessa föräldrar möjlighet att skapa nya nätverk med människor med likartad livssituation och erfarenhet. För dagbarnvårdare och de barn som är i deras vård utgör den öppna förskolan ett viktigt komplement till den övriga omsorgen.

I propositionen Kvalitet i förskolan skriver regeringen: "Regeringen anser att den öppna förskolan är en viktig del av förskoleverksamheten och ett värdefullt komplement till förskola och familjedaghem. Det är angeläget att kommunerna satsar även på denna verksamhet". I propositionen aviserar regeringen att propositionen om ny skollag ska återkomma med förslag om öppen förskola. Man aviserar också att ändra i förordningen (2001:161) om statsbidrag för kvalitetssäkrande åtgärder inom förskoleverksamhet och skolbarnomsorg till kommuner som tillämpar maxtaxa.

Det är bra att regeringen aviserar åtgärder när det gäller att stärka den öppna förskolans roll. Samtidigt är det tveksamt om de föreslagna insatserna räcker och om de kommer tillräckligt snabbt. I dag saknar mer än en tredjedel av landets kommuner öppen förskola. Såväl antalet kommuner med öppen förskola som antalet öppna förskolor i sig minskar snabbt.

Mot bakgrund av det ovanstående vill jag därför fråga ministern vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att stärka de öppna förskolorna.