den 21 april

Interpellation 2004/05:546 av Torkild Strandberg (fp) till justitieminister Thomas Bodström om Polisens ekonomi

Polisens budget baseras på de anslag som riksdagen beslutar om. Den 16 december 2004 utökade riksdagens majoritet Polisens budget med 100 miljoner kronor. Redan den 22 december ändrades de ekonomiska förutsättningarna för Polisen. I regeringens regleringsbrev för Polisen har befintliga anslagsbesparingar om 300 miljoner av totalt 358 miljoner kronor, det vill säga Polisens samlade överskott för 2004, dragits in från Polisen. Av det som skulle bli en liten anslagsökning för svensk polis blev det i stället en indragning, större än den så kallade satsningen. Utöver detta drog regeringen i samma regleringsbrev in 0,6 % av Polisens anslag till regeringens disposition. Detta innebär en indragning från Polisen på ytterligare 90 miljoner kronor. Dessutom meddelas att möjligheterna till så kallade anslagskrediter dras in, vilket kommer att påverka Polisens möjligheter till långsiktiga investeringar. Hoppet stod i stället till att polisen skulle kompenseras i vårpropositionen. Den innehöll inga nya medel till Polisen.

Förutsättningarna för poliser nära medborgarna minskar, och därmed tankarna på ett mer offensivt förebyggande polisarbete.

Frånvaron av nya medel tvingar nu Polisen i Sverige till stora indragningar. Detta är allvarligt. Redan i dag visar undersökningar att medborgarna har förhållandevis lågt förtroende för polisen. Regeringens oansvariga hantering av Polisens budget riskerar att sänka polisen ytterligare.

De olika polismyndigheterna kommer nu att tvingas säga upp civilanställd personal för att klara budgeten. Detta är olyckligt ur flera perspektiv. Det allvarligaste är att de nyutexaminerade poliser som successivt kommer ut i myndigheterna tvingas utföra uppgifter som annars civilanställd personal skulle kunna utföra.

En annan, och än värre effekt av de indragna och uteblivna medlen till Polisen, är att man nu planerar att i stor omfattning använda sig av avtalspensioneringar för att frigöra resurser för nyutexaminerade poliser. Under kommande år överväger man att avtalspensionera hela 1 200 poliser. Syftet med att utbilda poliser i den takt vi gör nu är att öka det totala antalet poliser i Sverige. Detta behövs, inte minst, för att öka möjligheterna att förebygga och klara upp brott och öka möjligheterna till en lokalt förankrad, synlig polis i hela Sverige. Med det här sättet riskerar man att man bara ändrar åldersstrukturen. Avtalpensioneringar borde användas när verksamheten kräver det och inte som ett medel att frigöra resurser och spara. I en organisation med 17 000 anställda borde det finnas möjligheter till arbetsuppgifter som är anpassade även för poliser som är 60+. De borde också i många fall säkert kunna fungera som erfarna mentorer och handledare till nyutbildade poliser.

1. Vad avser justitieministern att göra för att nyrekryteringarna till Polisen ska kunna fullföljas utan att detta drabbar annan polisverksamhet eller civilanställd personal?

2. Vad avser justitieministern att göra med anledning av att Rikspolisstyrelsen i rådande ekonomiska situation ser sig tvungen att överväga avtalspensionering av 1 200 poliser för att ha råd att anställa nyutbildade poliser?

3. Vad har justitieministern för målsättning när det gäller antalet verksamma poliser i Sverige?