den 21 april

Interpellation 2004/05:543 av Anna Lindgren (m) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om länsmusiken

Länsmusiken är en mycket viktig del av musiklivet ute i landet. Genom sin verksamhet nås alla svenskar av kvalificerad professionell musik. Konserter ges som officiella arrangemang, men också i skolor, på vårdavdelningar och på äldreboenden. De professionella musikerna utgör även en mycket viktig del i övrigt musikutövande. Länsteatrarna anlitar ofta dessa professionella musiker vid sina föreställningar. Länsmusiken är, kort sagt, en oumbärlig del av det svenska musiklivet.

Östgötamusiken med Östgöta Blåsarsymfoniker är en av landets främsta regionala orkestrar och har stark förankring i länet. Institutionen fullgör sitt uppdrag att vara hela länets institution genom sitt omfattande och varierande program ute i alla östgötakommuner. Nu hotas verksamheten på grund av att de statliga bidragen successivt har minskat.

I samband med att militärmusiken blev regionmusik och senare länsmusik utlovade dåvarande kulturminister Bengt Göransson att staten skulle ta ett starkt ekonomiskt ansvar. För cirka tio år sedan började dock staten minska stödet och det är i dag bara mellan 60 och 80 % av det utlovade stödet.

För 2005 har Statens kulturråd dessutom beslutat att inte ge någon kostnadsuppräkning alls, vilket motsvarar en ytterligare neddragning med 3 %. Allt har skett utan några som helst förhandlingar från statens sida! Effekten av de senaste årens minskning av statliga bidrag har i praktiken inneburit en utarmning av den regionala musikverksamheten.

Landstingen och i vissa fall kommunerna förväntas att fylla upp det glapp som uppstått på grund av statens alltmer minskade bidrag. Detta innebär att de lokala och regionala politikerna tvingas att prioritera mellan vård, skola och omsorg och den långsiktiga regionala musikpolitiken. Detta är mycket olyckligt, näst intill omöjligt, inte minst med tanke på att det ekonomiska läget är ansträngt. Det statliga ansvaret för en nationell musikpolitik är därför tungt utifrån de förutsättningar som gavs från början.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga till kulturministern.

Vilka åtgärder ämnar kulturministern vidta för att stoppa utarmningen av länsmusiken?