den 11 oktober

Interpellation 2004/05:54 av Tobias Krantz (fp) till statsrådet Gunnar Lund om myndighetsexpansionen

Antalet statliga myndigheter växer kraftigt i Sverige. Under enbart de tre senaste åren har vårt land fått 31 helt nya myndigheter. Sverige har för tillfället 234 myndigheter som lämnar egen årsredovisning till regeringen. Myndigheterna har tillsammans drygt 192 000 årsarbetskrafter och omsätter 207 miljarder kronor, allt enligt en rapport från Statskontoret nyligen (rapport 2004:9). Ytterligare 20 myndigheter bildas i år, nästa år eller är på förslag, enligt en sammanställning som tidningen Affärsvärlden har gjort (den 8 juni 2004).

Många av de nybildade myndigheterna är mycket små: drygt hälften av dem har under 30 årsarbetskrafter, tio av dem har under tio årsarbetskrafter. Statskontoret riktar i sin rapport skarp kritik mot den trenden. De nya, små myndigheterna dras med höga administrationskostnader och de visar på en högre sårbarhet än större myndigheter, skriver Statskontoret. Regeringen uppmanas att se över myndighetsstrukturen i syfte att skapa större enheter.

Den växande myndighetsbyråkratin ökar krånglet för enskilda och företag. Varje ny myndighet måste naturligtvis motivera sin egen existens. Det blir fler regler att följa, ibland regler som kan gå stick i stäv med bestämmelser som andra myndigheter utfärdar. Myndighetsexpansionen minskar effektiviteten i den offentliga förvaltningen; medborgarnas skattepengar används inte på det mest ändamålsenliga sättet. Men byråkratins tillväxt skapar också problem från demokratisynpunkt. När den offentliga förvaltningen blir alltmer omfattande och svåröverskådlig försvåras ansvarsutkrävande och kontroll.

Sverige behöver, enligt min mening, en genomgripande myndighetsreform. För det första bör det sättas ett tak vid nuvarande nivå på antalet statliga myndigheter. Om regeringen vill inrätta en ny myndighet måste den samtidigt lägga ned en existerande myndighet. Det tvingar fram en seriös prövning av huruvida motiven för en ny myndighet verkligen håller. För det andra bör en "solnedgångsparagraf" för nya myndigheter införas. "Solnedgångsparagrafen" innebär att regeringen eller riksdagen inom en viss tid måste fatta ett nytt beslut om myndighetens existens; i annat fall avvecklas den automatiskt. För det tredje bör rationaliseringar och nedläggningar göras vad gäller redan existerande myndigheter. Myndigheter som kan läggas ned är exempelvis Integrationsverket och Glesbygdsverket. De fyra diskrimineringsombudsmännen borde kunna slås samman till en myndighet. Listan skulle kunna göras längre.

Med anledning av vad som ovan har anförts vill jag fråga statsrådet vilka åtgärder han avser att vidta i syfte att stoppa myndighetsexpansionen i Sverige.