den 18 april

Interpellation 2004/05:520 av Margareta Andersson (c) till statsrådet Hans Karlsson om människor som faller utanför trygghetssystemen

Olika former av trygghetssystem som a-kassa och sjukförsäkring ska inte utnyttjas av den som inte är berättigad till det. Tyvärr finns ett antal människor som befinner sig i en gråzon mellan systemen och som i dagens läge hamnar mellan stolarna. Man är för sjuk för att arbeta ,för frisk för att få sjukpenning. I dag är det ingen som har det uttalade ansvaret för att hjälpa de här människorna till ett värdigt liv igen där de kan finna en utkomst och en trygghet för framtiden.

Frågan om vem som har ansvaret för den här gruppen är inte ny. I slutet på 1990-talet såg jag en illustration på hur det fungerar. Det var två vägar och mellan dem ett dike. I det diket hamnar de som inte stämmer överens med regelboken för Ams och Försäkringskassan. Ingen vill ta hand om människorna utan de blir en form av svartepetter i systemen.

De personer det gäller har ofta lite oklara symtom och behöver ofta få hjälp att byta yrke för att kunna ta sig tillbaka till arbetslivet. Regelverket är inte tillräckligt tydligt för att någon av myndigheterna ska känna att det är deras ansvar både personellt och ekonomiskt att ta ansvar för att människor ska komma ur sitt bidragsberoende. De försök som bedrivits under namn av Frisam, Sosam, Väsam med flera har många gånger lyckats bra med just den här kategorin människor. Det har varit en uppställning från flera olika håll för att få ut människor på arbetsmarknaden igen. Uppenbarligen räcker inte den öppning regeringen har givit till myndigheterna till för att man ska ta sitt ansvar och samarbeta med individen i centrum.

Dagens skyfflande med människor där man enbart vill spara på sin egen budget utan att ta hänsyn till den enskilda människan är kränkande. Dessutom innebär det att människors arbetsinsatser inte blir av och att det i slutändan kan kosta samhället ännu mer pengar i form av sjukvård och socialbidrag. Men det drabbar ju inte statens budget och då är väl allt frid och fröjd.

Med anledning av ovanstående frågar jag arbetslivsministern:

1. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att göra klart att myndigheterna måste samarbeta på ett bättre sätt med människan i centrum?

2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att göra regelverket tydligt så att den som är sjukskriven även ska kunna få stöd att vidareutbilda sig för att till exempel byta jobb om det krävs för att komma in på arbetsmarknaden igen?