Interpellation 2004/05:518 av Yvonne Andersson (kd) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om fakultetsanslag till Linköpings universitet
Universitet och högskolor i landet kämpar tufft för att upprätthålla god kvalitet i utbildning och forskning. Skolorna har alltför låga anslag för att utveckla den kvalitet som krävs. Linköpings universitet är särskilt utsatt på grund av sitt anmärkningsvärt låga fakultetsanslag. Den låga nivån står inte i rimlig proportion till övriga jämförbara universitet. Fakultetsanslag är de fasta forskningsresurser som universiteten får i anslag från riksdagen för forskning och forskarutbildning. Takbeloppet är den högsta ersättning ett lärosäte, universitet såväl som högskola, kan få för utförd grundutbildning ett visst år. Takbeloppet anger således den övre gräns ett lärosäte kan avräkna ett visst år när antalet helårsstudenter och helårsprestationer under året summeras och värderas. Nedanstående tabell visar andra jämförbara lärosätes situation. Fakultetsanslagen bör utgöra en stor del av takbeloppet för att god kvalitet ska nås. Nedan finns Linköpings universitets tilldelning i jämförelse med några andra jämförbara universitet i landet.
Fakultetsanslag Takbelopp
Linköping 478 1099
Uppsala 1186 1126
Lund 1204 1437
Göteborg 981 1415
Stockholm 1003 864
Umeå 687 1003
Trots ideliga påstötningar har inte regeringen rättat till orättvisorna i fakultetsanslagen, vilket är ett hot mot god kvalitet och lika konkurrensvillkor.
Mot bakgrund till det ovan sagda vill jag ställa följande frågor:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta så att Linköpings universitet ska kunna klara sig på så låga fakultetsmedel i jämförelse med övriga universitet?
Vilka beräkningsgrunder för anslag har ministern tillämpat?