den 1 april

Interpellation 2004/05:507 av Jan Lindholm (mp) till statsrådet Ulrica Messing om relationen mellan lokaldemokrati och mobiltelefoni

Som kommunalpolitiker undertecknade jag för drygt ett år sedan ett brev till regeringen där vi i kommunledningen i Falu kommun begärde ett tillfälligt stopp med utbyggnaden av nya mobilmaster i avvaktan på mer kunskap om strålningens effekter. Vi fick avslag på vår begäran.

Falu kommun försöker skapa ett lågstrålande område där personer som har problem med högfrekvent mikroelektrisk påverkan i sin närmiljö skulle kunna få viss minskad stress. Vi vet att enbart bland de personer med denna kategori av problem som finns inom vår kommun är ganska olika hur man reagerar och vad man reagerar på. Vi är dock helt på det klara med att det handlar om verkliga omgivningsproblem.

Jag skriver denna interpellation för att försöka skapa handling. PTS ledning har tydligt sagt att man inte avser att kräva skadestånd från de operatörer som inte klarar sitt kontrakterade täckningskrav om det beror på att kommuner aktivt väljer att på något sätt undanta en yta i kommunen från täckning av denna teknik.

I Falun finns ett område som västerifrån sträcker sig in mot Stora Aspan-området där operatörerna inte avser att skapa täckning på grund av att där saknas befolkning. Genom att avstå från att sätta upp den mast på Bengtsberget, som lokalbefolkningen nu handgripligt försöker stoppa, skulle detta område utan täckning utvidgas något och ge de boende i området den livskvalitet som de vill bevara och som kommunen vill ge möjlighet för. Envisheten i att tvinga på människor detta kan inte uppfattas som något annat än ett övergrepp.

Jag har förståelse för den argumentation som jag har hört såväl statsrådet Ulrica Messing som statsrådet Mona Sahlin föra när det gäller möjligheter för ökad säkerhet i situationer när exempelvis en olycka är framme. För vissa människor är dock tekniken i sig själv ett hot mot hälsan och kanske även livet.

Det jag vänder mig mot är att ett nationellt intresse, som rimligen inte på något sätt kan vara relevant i denna lilla avkrok av landet, kan tillåtas köra över ett samlat lokalt motstånd. Jag skulle ha all förståelse om det handlade om att rädda en hotad växt eller djurart, en svamp eller en lav, men i detta område finns inget nationellt intresse utöver själva täckningskravet. Jag skulle gärna se en bättre täckning utmed många järnvägslinjer där mina telefonsamtal blir brutna men i detta område har vi inte behov av tekniken. Det är helt enkelt så att täckningskravet är fel formulerat från början eftersom man inte kan prata i telefon utan avbrott mellan exempelvis Stockholm och Uppsala, Uppsala och Gävle eller Södertälje och Tranås när man åker tåg. Den som har problem med elektrisk utrustning kan ändå inte bo utefter en järnväg och där finns behovet av täckning.

Att operatören inte vågar gå lokalbefolkningen till mötes och avstå från ett område påstår de själva beror på att de är rädda för att drabbas av skadestånd från PTS.

Jag utgår från att statsrådet delar PTS-ledningens uppfattning att operatören inte kommer att drabbas ekonomiskt på grund av lägre täckning än avtalat när detta beror på att lokal befolkning med stöd av sin kommun väljer att avstå från 3 G-utbyggnaden.

Hur avser statsrådet att verka för att detta tydliggörs för operatörerna?