den 1 april

Interpellation 2004/05:506 av Bengt-Anders Johansson (m) till statsrådet Lena Sommestad om blyammunitionsförbudet

Regeringen och riksdagen har inom ramen för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö beslutat att nyproducerade varor så långt som möjligt ska vara fria från bly senast år 2010.

Miljöministern har i sammanhanget konstaterat att en total avveckling av alla användningsområden för bly är svår att uppnå utan att konsekvenserna för samhället blir alltför stora.

Metalliskt bly till kulor och hagel för handvapen har under lång tid varit föremål för en uppenbar särbehandling som påverkar aktiviteterna för ca 700 000 människor i vårt land och som fullt genomförd innebär stora konsekvenser av teknisk, ekonomisk och djuretisk natur.

Regeringen har valt att som ett led i uppfyllandet av miljökvalitetsmålet, som enda applikation, avveckla bly i ammunition till 2008 genom att införa ett förbud enligt förordningen 1998:944 om förbud med mera i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. Denna förordning gäller vid sidan av förordningen 1998:941 om kemiska produkter och biotekniska organismer.

Som skäl för förbudet anger miljöministern att användning av ammunition som innehåller hagel och kulor av bly för jakt innebär en spridning av bly som är relativt stor i förhållande till användningsområdena för annat metalliskt bly. Vidare anförs också att spridningen sker direkt i miljön.

De hälso- och miljörisker som kan uppstå i samband med användning av metalliskt bly i jaktammunition är enligt en samlad vetenskap i stort sett försumbara i relation till den naturliga förekomsten av bly i översta moränlagret, atmosfäriskt nedfall, övrig användning och den diffusa spridningen av metaller i jonform som sker från större samhällen.

Som ett exempel kan nämnas att enbart vid fritidsfiske sprids större kvantiteter bly än vid jakt.

Ett förbud i fiskesammanhang skulle enkelt kunna genomföras utan några som helst problem av säkerhetsteknisk eller djuretisk natur, men här anses avvecklingen kunna ske på frivillig grund. Vidare är det fullt tillåtet att sälja gjutmetaller med över 80 % blyhalt som är avsedda att i hemmet användas av barn för tillverkning av tennsoldater och dylikt, oaktat OECD:s deklaration C(96)42/Final. Upplysningsvis kan i detta sammanhang nämnas att i OECD:s deklaration har endast åtgärder för att begränsa användning av blyhagel i våtmarker blivit genomförda.

Detta visar med stor tydlighet att användning av metalliskt bly i ammunition, som ur allmän hälso- och miljösynpunkt inte skiljer sig från annat metalliskt bly när det gäller biotillgänglighet och risker, är föremål för en medveten särbehandling som direkt riktar sig mot en speciell grupp av medborgare. Miljöministern har hävdat att så inte är fallet då blyammunition, trots förbudet enligt lagen om kemiska produkter, inte skulle vara belastat med någon anmälningsplikt till produktregistret.

Detta är anmärkningsvärt då pulver och fjäll av bly finns upptagna i produktregistret och belagda med anmälningsplikt kan säljas och användas fritt. Samtidigt behöver blyammunition som är belagt med försäljnings- eller användningsförbud inte anmälas eller registreras. Trots att det enligt § 11 i samma förordning stadgas att produkter som kan hänföras till något av de varuslag som finns i bilagan ska anmälas till Kemikalieinspektionen för registrering.

Frånvaro av registreringstvång och anmälningsplikt på en vara skulle kunna motiveras om varan vore totalförbjuden i alla tillverknings- och hanteringsled, det vill säga om varan inte existerar inom landet i någon applikation. Så är dock inte fallet utan blyammunition behandlas också på olika sätt beroende på vilken typ det handlar om.

Från den 1 januari 2006 får hagelammunition laddade med hagel av bly inte yrkesmässigt saluföras eller överlåtas. Däremot är yrkesmässig utförsel tillåten liksom överlåtelser för ammunition för samlarändamål. Med ledning därav kan förstås att det efter nämnda datum inte heller råder något tillverkningsförbud av blyladdad hagelammunition om det sker för exportändamål.

Vad som komplicerar bilden är nomenklaturfrågorna. Blyhagel avsedda för patroner som ska exporters kan således köpas, tillverkas och hanteras utan restriktioner. Rundkulor eller hagel av bly avsedda för luftvapen faller under § 14 a i förordningen 1998:941 och är inte tillåtna att skjuta med om det inte sker mot ett miljökulfång eller tas om hand på ett annat ur miljösynpunkt tillfredsställande sätt. Om samma typ av hagel används för fiske är det ett sänke som för närvarande kan spridas fritt i naturen utan några restriktioner alls.

För gevärs- och pistolammunition råder av vad som framgår av förordningen inga andra restriktioner än att de inte får användas för jakt eller skytte inom landet. Yrkesmässig försäljning eller överlåtelse är således i motsats till blyhagelammunition fullt tillåten.

Kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad förefaller något komplicerad. Vidare uppstår frågan om straffansvar för brott mot förordningen ska betecknas som spridning av miljöfarligt ämne eller olaga kemikaliehantering.

Ur allmän rättssynpunkt vore det orimligt att införa ett förbud mot spridning av metalliskt bly med hjälp av skjutvapen då det samtidigt är tillåtet att varje år sprida rötslam innehållande 100 milligram bly per kilo torrsubstans. Eller i övrigt helt fritt kunna hantera och använda biotillgängliga blyföreningar i färg och dylikt där det för handen inte finns något alternativ, övrig användning av metalliskt bly oräknat.

Om man bortser från miljardkostnader för en stor befolkningsgrupp som uppstår i samband med behovet att pipa om eller byta ut hundratusentals vapen, något som strider mot samhällets önskan om att minska antalet civila vapen, kvarstår frågan om vilka djuretiska konsekvenser en övergång till alternativ ammunition kommer att innebära.

Att antalet skadkjutningar ökar markant vid användning av stålhagel, som ur kostnads och tillgänglighetssynpunkt är det enda realistiska alternativet, är klarlagt. Den maximala hagelstorlek som enligt internationella konventioner (C.I.P) kan användas i huvuddelen av hagelvapen som finns i Sverige räcker inte för att få effektiv verkan annat än på mycket korta avstånd.

Vad avser kulammunition måste det hävdas att solida kulor av koppar, mässing eller dylikt i praktiken är oprövade jaktmedel som rimligen borde underkastas en praktisk och etisk prövning innan de får användas för jaktbruk.

Att utveckla och utvärdera verkan av alternativa kulor genom att på vanlig normal jakt skjuta på levande djur är i grunden etiskt oacceptabelt och borde klassas och hanteras som djurförsök. Särskilt mot bakgrund att definitionen för en viss kalibers användningsområde endast regleras av kaliber, kulvikt och anslagsenergi på ett visst avstånd från mynningen.

I nuvarande föreskrifter från Naturvårdsverket finns endast anvisningar att kulor som ska användas på vilt från rådjur och uppåt ska vara konstruerade för att expandera.

Bestämmelserna grundar sig på långt över hundra års erfarenheter av hur mantlade blykulor uppför sig och fungerar vid jakt.

Den erfarenheten kan på inget vis överföras rakt av till monometallkulor eller andra konstruktioner av främmande art. Detta innebär i praktiken att toleransnivån om vad som efter den 1 januari 2008 är rimlig skottverkan och hänsyn till djurskyddsaspekterna vid jakt överlåts till varje enskild ammunitionstillverkare och jägare.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till miljöministern:

1. Vilka är skälen till att regeringen valt att negativt särbehandla en användargrupp av bly, nämligen vapenägare, på det sätt som beskrivits ovan?

2. Vilka skäl anför statsrådet för att genomföra förbudet mot blyammunition givet den kunskap som finns om effekterna av ammunitionsbly vad gäller både giftighet och minskade mängder för fastmarksjakt?

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att regelverken för hagel- respektive kulammunition av bly ska tydliggöras?

4. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att motverka den ökade skadskjutning som ett förbud av ammunitionsbly kommer att föra med sig?

5. Vilka är skälen för att statsrådet inte vill ta initiativ till en konsekvensutredning rörande det planerade förbudet mot blyammunition?